Med anledning av det seminarium som organiseras av Medeltidskommittén vid Göteborgs universitet 1 mars ”Nya perspektiv på samiska medeltid” aktualiseras behovet av att ta samiska krav på repatrering och återbegravning av samiska mänskliga kvarlevor på allvar.

Vid seminariet skall forskning som är utförd på stulna samiska kvarlevor, uppgrävda från sina gravar 1915 i syftet att skallmäta och därmed ”rasbestämma” samer, presenteras och diskuteras. Även om nutida forskning handlar om andra frågor än vad som var syftet 1915, så återstår det högst problematiska att detta är samiska mänskliga kvarlevor som stulits ur sina gravar och att det samiska samhället – enskilda personer, organisationer och Sametinget – har riktat återkommande krav på återföring och återbegravning.

Urfolket samerna har funnits på den fennoskandiska halvön – dagens nationer Norge, Sverige, Finland, Ryssland – åtminstone sedan den senaste istiden.  Samerna var en tydlig och självklar del av makteliten fram till den kolonisation som inleddes med etablerandet av nationalstaterna vid 1500-talets början. Med etablerandet av nationen Sverige från Gustav Vasas tid påbörjades en kolonisation av samer och samiskt territorium, en rasistisk kolonisation som har nära likheter med de europeiska kolonisatörernas övergrepp runtom i världen.

Från 1800-talet intensifierades kolonisationen och blev alltmer rasistisk. Forskare vid renommerade universitet som Lund och Uppsala samt Karolinska institutet började från tidigt 1800-talet peka ut samer som de Andra. Så småningom utsattes även levande samer – barn såväl som vuxna – för rasbiologiska undersökningar där samer utmålades som ”primitiva” och blev föremål för en statlig rasistisk särskiljande ”lapp-ska-vara-lapp” politik med förödande konsekvenser, såsom nomadskolor, tvångsförflyttningar, tvångsslakt av ren, tvångsassimilering till svenskhet, förluster av såväl rättigheter som mark.

Denna forskning pågick i olika former fram till 1960-talet. Den bedrevs med svenska universitet som plattform och med ekonomiskt stöd och uppmuntran av den svenska staten. Samiska kvarlevor samlades in i ”Vetenskapens” namn. Gravar grävdes upp. Tusentals fotografier togs av samer och tornedalingar med syfte att rasbestämma, kategorisera och sortera ut.

Än idag ligger samiska mänskliga kvarlevor kvar i lådor på museum och universitetsarkiv, och det saknas idag helt inflytande från samiska samhällets sida vad gäller etiska riktlinjer – i de fall etiska riktlinjer ens finns. Fotografierna från det av Sveriges Riksdag 1922 etablerade Rasbiologiska institutet, även nakenbilder, på såväl vuxna som barn, ligger åtkomliga under Offentlighetsprincipen, vid Uppsala universitetsbibliotek. Ifråga om de samiska mänskliga kvarlevorna har sedan länge krav riktats från det samiska samhället, från individer, från organisationer och inte minst från Sametinget (första gången 2007), om att repatrering skall göras, att de stulna kropparna ska återbegravas. Än så länge har inget skett, kropparna – kvarlevorna – ligger fortfarande kvar i lådor i svenska statens förvar.

ArA uppmanar ännu en gång ansvariga – framförallt Regeringen, men även varje universitet, statlig institution och museum som samiska mänskliga kvarlevor, att skyndsamt ta denna fråga på allvar och se till att repatreringsprocessen kan påbörjas på ett seriöst sätt i nära samverkan med det samiska samhällets olika företrädare – samiska organisationer, Sametinget, enskilda berörda samer som tillhör de släkter som utsatts – samt forskare som själva är samer och som själva har arbetat med dessa frågor. ArA stödjer även det förslag på en Sanningskommission som drivs av Sametinget tillsammans med Diskrimineringsombudsmannen, för att sätta ljus på de övergrepp som gjorts och hitta vägar till upprättelse.

Slutligen menar ArA att forskning ifråga om samer och samiskt territorium framledes måste inkludera samiska röster i betydligt större utsträckning än vad som hitintills skett. Det är inte värdigt Sverige att fortsatt stå utanför den internationella utvecklingen ifråga om urfolksstudier/metodologi och det behövs åtgärder för att etablera detta ämnesområde i Sverige och att stärka närvaron av samer inom forskningsvärldens. Samiska inifrånperspektiv, samisk kultur, historia och tradition måste betraktas som självklara utgångspunkter för forskning och undervisning, samt erkännas som betydelsefulla för såväl det svenska samhällets som för det samiska samhällets utveckling.

ArAs styrelse, 1 mars 2016

ArA tackar May-Britt Öhman för hjälp med texten. 
Ett pressmeddelande har publicerats i bl.a. MyNews idag 1 mars 2016.