0

Antirasistiska Akademin ger sitt fulla stöd till #BlackLivesMatter

Vi inom Antirasistiska Akademin (ArA) vill med detta upprop solidarisera oss med BlackLivesMatter-rörelsens protester mot anti-svart rasism. Polismordet på George Floyd och många fler svarta i USA har utlöst en globalt omfattande mobilisering mot den anti-svarta rasism som fortfarande förtrycker miljoner afroamerikaner i USA och den afrikanska diasporan i världen. Sedan den europeiska koloniala expansion 1492 har afrikaner och deras ättlingar fått utstå mer än flera sekler av förslavande och folkmord; genom exploateringen av deras kroppar och arbetskraft har USA och Europa byggt upp de koloniala och imperialistiska hegemonier, vars ekonomiska välstånd än idag har världen i sitt grepp.

#BlackLivesMatter-demonstrationer i Europa har bidragit till att synliggöra hur djupt rotade koloniala och rasistiska föreställningar om afrikaner och den svarta diasporan är i europeiska samhällen. Det är strukturer som aktivt bidrar till att sätta dessa gruppers liv på spel på flera sätt. Tusentals afrikaner på flykt har dött – och fortsätter i dagsläget att dö – i Medelhavet när de försöker ta sig till det alltmer fortifierade Europa. De exploateras i europeiska ekonomier under beteckningen ”säsongsarbete” eller i den ”svarta” ekonomin; afrikanska flickor och kvinnor utsätts för omfattande trafficking genom Europa i denna dolda ekonomi. De afrikaner som når kontinenten diskrimineras, misstänkliggörs, hotas och förgörs, samtidigt som dessa rasistiska mekanismer kraftfullt osynliggörs av ett tätt nätverk av strukturella tystnader om deras utsatthet.

Både flyktingarna och de afrodiasporiska populationer som redan bor i, och är födda i Europa hindras från att aktivt kunna utöva sitt medborgarskap, och deras mänskliga rättigheter kränks rutinmässigt. Svarta minoriteter saknar till större delen vägar till samhällelig delaktighet och till socialt och politisk inflytande. Ett stort problem i sammanhanget är att deras tid och energi slukas av att de måste strida mot den konstanta avhumanisering de utsätts för i massmedier, sociala medier och det offentliga samtalet i stort. Det kontinuerliga flödet av anti-svart rasism är en form av verbal och psykisk misshandel, och resulterar i psykisk och fysisk ohälsa.

Detta gäller i lika hög grad Sverige som övriga Europa; trots att det i dagsläget finns flera rapporter om rasismen mot svarta inom alla samhällsområden, så hålls den svarta och afrikanska diasporan i Sverige tillbaka av tydligt diskriminerande strukturer, som syns mycket stora löneskillnader mellan svarta människor och andra delar av populationen.  Detta syns också, som så ofta har visats under ett par decennier, i den höga  arbetslösheten bland svartamänniskor. 

Anti-svart rasism syns som tydligast i frånvaron av svarta människors röster inom, och delaktighet i samhällsbärande funktioner; de är till stora delar inofficiellt uteslutna från myndigheter, såväl som från ekonomiskt, politiskt och kulturellt inflytande. Trots att postkolonialt, afrikanskt och afrodiasporiskt tänkande idag i synnerhet har vunnit insteg inom både kultur, konst och akademi, saknas fortfarande svarta människors fysiska närvaro nästan helt inom dessa institutioner. 

I takt med att #BlackLivesMatter-demonstrationer avlöser varandra ser vi hur den svarta diasporan i Sverige har framträtt med egna rättvisekrav, som dock demoniseras och misstänkliggörs genom den högljudda moralpaniken kring Covid-19 som har uppstått kring svartas protester. Demoniseringen av svartas protester har kunnat ses i kölvattnet av alla #BLM-demonstrationer i Sveriges större städer, och i Stockholm slutade en lugn demonstration med brutala ingripanden av polis. Folkhälsomyndigheten gjorde dagen efter demonstrationen anspråk på att vara lagstiftande, genom att förklara demonstrationen ”illegal”. Medan polisiär makt och folkopinion har fördömt protesterna har WHO visat sitt stöd för #BLM, då de erkänner protesternas stora relevans för just ett folkhälsotänkande där svarta människors liv och hälsa räknas.

Det är oerhört viktigt att låta #BLM-rörelsen ange tonen för vad vi som samhälle behöver ta itu med för att bekämpa rasismen i de vardagliga, sociala strukturer vi är invävda i. För även om svarta alltid har varit värdefulla – från slaveritiden till dagens industriella fängelse-komplex – så har de varit det som varor och senare som underbetald och exploaterad arbetskraft som byggde upp modernitetens kapitalistiska system.

Plantage-slaveriet i den nya världen – främst USA – må ha bytt namn och skepnad, men dess logik är alltjämt närvarande. Som flera svarta forskare i USA har pekat på, vilar demokratin fortfarande på att svarta avhumaniseras och utesluts. Efter plantageägarnas slavpatruller och ”overseers”, kom Ku Klux Klans lynchningar, och därefter deras arvtagare: polisväsendet. Inom den nuvarande rättsstatens ramverk upprätthålls det samtida plantage-systemets motsvarigheter med våld och straffrihet för poliser och väktare, som i princip har rätt att döda svarta människor utan rättslig påföljd. Medan vi skriver detta pågår fortfarande det långsamma folkmordet på svarta människor.

Som vi nu kan se över hela världen, förenar #BLM-upproret antirasister som motsätter sig den koloniala, kapitalistiska logik som fortfarande, långt efter det transatlantiska slaveriets upphörande reproducerar en djupt rasistiskt världsordning. Svarta befolkningar utdefinieras från mänskligheten, och är utlämnade åt den globala vita minoritet som håller ett stadigt, kvävande grepp över våra samhällen. Det är inte för inte som Eric Garners, och senare George Floyds sista ord ”I can’t breathe” har blivit emblematiska i kampen för svartas rättigheter. Fram till den dag svartas liv räknas, så kan vi inte hävda att vi lever i demokratier med mänskliga och medborgerliga rättigheter för alla.

Det är glädjande att se att Black Lives Matter inte längre enbart betraktas som en angelägenhet för svarta, utan har vuxit till en bred motståndsrörelse som synliggör alla intersektioner i en orättvis värld där det transnationella, och globalt rörliga kapitalet bidrar till att ytterligare befästa svarta och bruna folks underordning och fattigdom. Gensvaret till upproret #BlackLivesMatter i Europa och övriga delar av världen vittnar om det. 

Vi går mot en uppgörelse med ett månghundraårigt förtryckande system, som nu måste upphöra. #BlackLivesMatter-demonstrationerna representerar  inledningen till en ny tid bortom imperialismen och rasismen, och pekar mot en ny världsordning där kolonialismens och det transatlantiska slaveriets kvardröjande maktstrukturer förpassas till historiens sophög. Västvärlden är inte längre “världens gravitationscentrum” som Achille Mbembe klarsynt uttrycker det i The Critique of Black Reason; och han tillägger att “detta är den mest fundamentala erfarenheten och händelsen i vår tid”.

Och det är precis detta som #BlackLivesMatter-rörelsen och det breda motståndet ger uttryck för: en värld som vill göra sig fri från imperialismens kvävande grepp!

Göteborg, 16 juni 2020

Ylva Habel, Södertörns högskola
Juan Velásquez Atehortúa, Göteborgs universitet 
Mekonnen Tesfahuney, Karlstads universitet
Maimuna Abdullahi, Göteborgs universitet
Lena Sawyer, Göteborgs universitet
Leandro Shclarek Mulinari, Stockholms universitet
Adrián Groglopo, Göteborgs universitet

Vi ställer oss bakom detta upprop som akademiker 
Zahra Bayati, Göteborg universitet
Nina Jakku, Lunds universitet
Tobias Hübinette, Karlstads universitet
Hanna Wikström, Göteborgs universitet
Nicholas Smith, Södertörns högskola
Mikela Lundahl Hero, Göteborgs universitet
Henrik Örnlind, Linneuniversitetet
Ebru Öztürk, Mittuniversitetet
Kai Lo Andersson, Chalmers tekniska högskola
Lory Dance, University of Nebraska-Lincoln
Sarah Philipson Isaac, Göteborgs universitet 
Jelena Jovičić, Stockholms universitet 
Sjors Joosten, Stockholms universitet
Sofiya Voytiv, Stockholm University
Melis Kirgil, Stockholm University
Irina Schmitt, Lunds universitet
Mikael Mery Karlsson, Lunds universitet 
Serena Coppolino Perfumi, Stockholms Universitet
Hansalbin Sältenberg, Lunds universitet
Eda Farsakoglu, Lunds universitet
Daphne Arbouz, Adjunkt/Södertörns högskola
Barzoo Eliassi, Linnéuniversitetet 
Anders Neergaard, Linköpings universitet 
Katarina Mattsson, Södertörns högskola
Cansu Bostan, Lunds Universitet
Urban Ericsson, Uppsala universitet
David Bowling, Lunds universitet
Sabine Gruber, Linköpings universitet
Annika Lindberg, Köpenhamns universitet
Oscar Björkenfeldt, Lunds universitet
Kerstin Sandell, Malmö universitet
Lena Martinsson, Göteborgs universitet
Maja Sager, Lunds universitet
Kristina Gustafsson, Linnéuniversitetet
Torun Elsrud, Linnéuniversitetet
Åsa Söderqvist Forkby, Linnéuniversitet
Getahun Yacob Abraham, Karlstads Universitet
Deniz Kellecioglu, Södertörns högskola
Susanna Lundberg, Malmö universitet
Johanna Bergström, HLK, Jönköping
Anna Lundberg, Linköpings universitet
Vanessa Barker, Stockholm University 
Katarina Winter, Stockholm University
Farhad Jahanmahan Södertörn högskola 
Maria Clara Medina, Göteborgs universitet

Vi ställer oss bakom detta upprop som enskilda personer och organisationer 

José-Miguel Altamirano, Tredje Rummet
Daniel Terres, Tredje Rummet 
Carlos Díaz, RFSL 
Helena Duroj, pensionerad pedagog
Michael Williams, statsvetare
Dr Ana Sarmiento, Sánchez, UL SUS Malmö, Helsingborgs lasarett
Manijeh Mehdiyar, PhD i global hälsa
Julia Böhler, forskningsassistent
Gustavo Nazar, Barnrättsstrateg
Zlatana Knezevic, självständig forskare
Tanya Charif, socionom 
Wuokko Knocke, docent i sociologi (emerita)
Alejandra Pizarro Correa, filmare
Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson för Fi
Johanna Gustavsson, konstnär 
Angelo Tapia, Biståndshandläggare
Lorena Delgado Varas, riksdagsledamot Vänsterpartiet
Tony Haddou, riksdagsledamot Vänsterpartiet
Momodou malcolm Jallow Riksdagsledamot vänsterpartiet
Johanna Finnström, Forskningsassistent
Pouran Djampour, fil doktor socialt arbete
Patricia Martinez, journalist
Tidskriften Mana
Anna Adeniji, Fil. Dr Genusvetenskap, konsult
Jenny Schmidt, grundskolelärare

Till Rektorn för Mittuniversitetet Anders Fällström

Hej

Antirasistiska Akademin är en förening med ett hundratal aktiva medlemmar och stödmedlemmar som verkar för ett akademiskt samhälle fritt från rasism. Med anledning av att socionomprogrammet på din högskola hotas av beslut om nollintag, vill vi framföra följande synpunkter:

Fortsätt läsa

Öppet brev angående rasism vid svenska universitet

Detta brev skickades till nyhetssajtter den 21 april 2011, tillsammans med 1 011 st. underskrifter.

Bort med all rasism vid svenska universitet

Vi skriver detta i protest mot den gestaltning av en ”slavauktion” som ägde rum i anslutning till en middag vid Hallands nation. Detta är en grov kränkning av den helvetiska resa som miljontals afrikaner tvingades göra över Atlanten, och då många även förlorade sina liv. Att skämta om en sådan del av historien och säga sig vara ovetandes om den tyder på ett allvarligt problem bland vissa studenter vid Lunds universitet. Det är även bekymmersamt att detta också tyder på att Lunds universitet brister i etiska och moraliska överväganden när det gäller att utbilda sina studenter i människosyn och etiskt ansvar. Dessa Lundastudenter kommer i framtiden att bli yrkesprofessionella och några av dem kommer att uppnå betydande poster i samhället där andra människor kommer att vara beroende av dem, t.ex. i samband med arbete, tillgång till hälsovård, boende etc.

Utifrån en internationell och svensk forskningstradition i frågor som rör genus och etnisk diskriminering, och makt och rasism, kan vi konstatera att genom denna händelse legitimeras rasistiska handlingar med ursäkter om att det skulle handla om ”skämt” och att de inte tänkte ”politiskt korrekt”. Att Lundastudenter kan skämta om en av historiens värsta brott signalerar att Lunds universitet har brustit i sitt samhälleliga uppdrag och ansvar. Det handlar om en brist på kunskap rörande en oerhört viktig del av världshistorien då ojämlika maktförhållanden förankrades genom en rashierarkisk kategorisering av människor och legitimerades med vetenskapliga och politiska argument. Konsekvenserna av detta fortsätter att eka i dagens Sverige.

Men det handlar också om en viss typ av kunskap inbäddad i kulturella föreställningar om att det är tillåtet inom vissa vita svenska grupper att uttrycka sig nedvärderande och rasistiskt om icke-vita svenskar eller om personer med utländsk bakgrund. Detta påverkar inte bara maktens och olika resursers fördelning, utan spär också på de högerextrema politiska strömningar som Sverige och Europa kännetecknas av idag. Som en del av Lunds universitet har nationerna ett ansvar att upprätthålla en etisk standard där alla människors lika värde säkerställs. Vi anser att Lunds universitet som organisation gjorde bra i att reagera, men det verkar inte vara tillräckligt eftersom liknande handlingar regelbundet och på olika sätt har förekommit under flera år. Bilder av fastkedjade personer med afrikansk bakgrund har efter Lundastudenternas rasistiska föreställning dessutom figurerat och visats i universitetssammanhang runtom i regionen.

Vi kräver att Lunds universitet, Malmö högskola och andra universitet och högskolor i landet visar inte bara de berörda studenterna utan hela studentkåren och personalen att något sådant inte får förekomma, och att svenska universitet och högskolor och i synnerhet Lunds universitet och Malmö högskola kategoriskt är emot rasistiska, sexistiska eller andra xenofoba handlingar oavsett om de betraktas som allvar eller skämt.

Vi kräver också att Lunds universitet och alla andra universitet runtom i landet som organisationer tar sitt ansvar genom att integrera kunskap om rasism i sina utbildningar, både till studenter, till studentkårer och till anställda, liksom kunskap om den antirasistiska forskningstraditionen. Vi kräver till sist att de ansvariga agerar i handling och i ord, liksom även att Lunds universitet kommer med en offentlig ursäkt.

Antirasistiska Akademin (ArA)