Rätt till vård-initiativets gemensamma remissvar

I går svarade 42 organisationer i Rätt till vård-initiativet med ett gemensamt remissvar på Socialdepartementets promemoria Ds 2012:36 ”Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd”. Rätt till Vård-Initiativet anser att förslaget ger en viss vidgning av rätten till vård för personer som vistas i Sverige utan nödvändigt tillstånd. Särskilt bra är att barn som vistas i Sverige utan tillstånd ges samma rätt till vård som andra barn. Rätt till vård-initiativet är dock kritiskt till att Regeringen förslår att vuxna asylsökande och vuxna som vistas i landet utan tillstånd fortfarande inte ska ha rätt till vård efter behov och på lika villkor som bosatta. Regeringen borde gå längre och lämna förslag till lagstiftning i linje med vad SOU 2012:48 ”Vård efter behov och på lika villkor – en mänsklig rättighet” föreslog. Först då skulle svensk lagstiftning uppfylla de krav som medicinsk etik och grundläggande mänskliga rättigheter uppställer.

Läs Rätt till vård-initiativets gemensamma remissvar här!
Läs Rätt till vård-initiativets pressmeddelande 2012-11-08 här!

Följande 42 organisationer har underteckat Rätt till vård-initiativets gemensamma remissvar. Akademikerförbundet SSR, Amnesty International, svenska sektionen, Caritas/katolska kyrkan, Deltastiftelsen, Ersta diakoni, Etikkommissionen i Sverige – Nätverk för Mänskliga Rättigheter i asylprocessen, FARR, Fackligt center för papperslösa, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA), Föreningen Antirasistiska akademin (ArA), Helgeandssysrarna/Alsike kloster, Hiv-Sverige, International Federation of Medical Students’ Associations (IFMSA) Sverige, Immigrantinstitutet, Ingen Människa Är Illegal, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR), Liberala ungdomsförbundet, Läkare i Världen, Läkare Utan Gränser, Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor, RFSL, RFSL Ungdom, Riksföreningen för skolsköterskor, Rosengrenska stiftelsen, Rädda Barnen, Röda Korsets Ungdomsförbund, Socialistiska läkare, Svenska Barnmorskeförbundet, Sveriges Psykologförbund, Svensk sjuksköterskeförening, SRAT, Sveriges kristna råd (SKR), Svenska Logopedförbundet, Sveriges Läkarförbund, Svenska Läkaresällskapet, Svenska föreningen för Hälsa och Mänskliga Rättigheter (HMR), Svenska Kyrkans Anställda I Sjukhuskyrkan (SKAIS), Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatris (SFBUP) flyktingbarngrupp, Tandläkarförbundet, TCO, Tinnerökliniken – Vård för papperslösa i Östergötland, Vårdförbundet, Vänskapsförening Sverige-Ecuador.

Publicerat hos Vård för papperslösa

Öppet brev angående rasism vid svenska universitet

Detta brev skickades till nyhetssajtter den 21 april 2011, tillsammans med 1 011 st. underskrifter.

Bort med all rasism vid svenska universitet

Vi skriver detta i protest mot den gestaltning av en ”slavauktion” som ägde rum i anslutning till en middag vid Hallands nation. Detta är en grov kränkning av den helvetiska resa som miljontals afrikaner tvingades göra över Atlanten, och då många även förlorade sina liv. Att skämta om en sådan del av historien och säga sig vara ovetandes om den tyder på ett allvarligt problem bland vissa studenter vid Lunds universitet. Det är även bekymmersamt att detta också tyder på att Lunds universitet brister i etiska och moraliska överväganden när det gäller att utbilda sina studenter i människosyn och etiskt ansvar. Dessa Lundastudenter kommer i framtiden att bli yrkesprofessionella och några av dem kommer att uppnå betydande poster i samhället där andra människor kommer att vara beroende av dem, t.ex. i samband med arbete, tillgång till hälsovård, boende etc.

Utifrån en internationell och svensk forskningstradition i frågor som rör genus och etnisk diskriminering, och makt och rasism, kan vi konstatera att genom denna händelse legitimeras rasistiska handlingar med ursäkter om att det skulle handla om ”skämt” och att de inte tänkte ”politiskt korrekt”. Att Lundastudenter kan skämta om en av historiens värsta brott signalerar att Lunds universitet har brustit i sitt samhälleliga uppdrag och ansvar. Det handlar om en brist på kunskap rörande en oerhört viktig del av världshistorien då ojämlika maktförhållanden förankrades genom en rashierarkisk kategorisering av människor och legitimerades med vetenskapliga och politiska argument. Konsekvenserna av detta fortsätter att eka i dagens Sverige.

Men det handlar också om en viss typ av kunskap inbäddad i kulturella föreställningar om att det är tillåtet inom vissa vita svenska grupper att uttrycka sig nedvärderande och rasistiskt om icke-vita svenskar eller om personer med utländsk bakgrund. Detta påverkar inte bara maktens och olika resursers fördelning, utan spär också på de högerextrema politiska strömningar som Sverige och Europa kännetecknas av idag. Som en del av Lunds universitet har nationerna ett ansvar att upprätthålla en etisk standard där alla människors lika värde säkerställs. Vi anser att Lunds universitet som organisation gjorde bra i att reagera, men det verkar inte vara tillräckligt eftersom liknande handlingar regelbundet och på olika sätt har förekommit under flera år. Bilder av fastkedjade personer med afrikansk bakgrund har efter Lundastudenternas rasistiska föreställning dessutom figurerat och visats i universitetssammanhang runtom i regionen.

Vi kräver att Lunds universitet, Malmö högskola och andra universitet och högskolor i landet visar inte bara de berörda studenterna utan hela studentkåren och personalen att något sådant inte får förekomma, och att svenska universitet och högskolor och i synnerhet Lunds universitet och Malmö högskola kategoriskt är emot rasistiska, sexistiska eller andra xenofoba handlingar oavsett om de betraktas som allvar eller skämt.

Vi kräver också att Lunds universitet och alla andra universitet runtom i landet som organisationer tar sitt ansvar genom att integrera kunskap om rasism i sina utbildningar, både till studenter, till studentkårer och till anställda, liksom kunskap om den antirasistiska forskningstraditionen. Vi kräver till sist att de ansvariga agerar i handling och i ord, liksom även att Lunds universitet kommer med en offentlig ursäkt.

Antirasistiska Akademin (ArA)

Höj era röster i denna debatt!

Under tisdagen krävde Afrosvenskarnas riksförbund kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths avgång för hennes deltagande i Makode Aj Lindes konstverk på World Art Day. Nu ställer sig Antirasistiska Akademin, genom professor Irene Molina, bakom kravet på ministerns avgång och uppmanar fler att följa deras exempel.

I dagarna gick kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på World Art Day på Moderna museet för att skära en tårta som föreställer en naken svart kvinna. Hon hade i uppdrag att ”könsstympa” tårtan som presenterades som ett konstverk. Tårtan föreställde en svart kvinnlig överkropp, vars huvud spelades av en skådespelare som skrek varje gång kniven karvade bort en bit av hennes kropp.

De inbjudna, däribland kulturministern, skulle rent symboliskt stympa en svart kvinna under festliga former. Publiken festade och skrattade som om detta var en kulturyttring helt avskärmad från kolonialism och rasism. Evenemanget sades vara en hyllning till ”den fria konsten” men kan inte tas ur sitt sammanhang.

Tårtan som är signerad Makode Aj Linde, Marianne Lindberg de Geer och flera andra konstnärer, var en gåva från KRO, de svenska konstnärernas intresseförening. Verket refererar bland annat till Venus Noire, filmen om Saartje Baartman, den så kallade ”Hottentot Venus”.

Exotiserande välvilja och antirasistisk färgblindhet

Det förefaller som att den vita svenska intellektuella kultureliten tror sig vara frigjord och stå över alla rasistiska yttringar. Moderna museet har ju även tidigare visat sig ”avantgardistisk” i dessa sammanhang. När utställningen Africa Remix ägde rum 2006, invigdes den med allmän bananätning på vernissagen. Så kan bara vita högutbildade kulturelitsvenskar uppföra sig – en blandning av exotiserande välvilja, antirasistisk färgblindhet och ren rasism.

Det är mot bakgrund av sådana kulturella yttringar och den politiska acceptansen för dem som människor som Breivik och ”Lasermannen”, men också politiska partier som Sverigedemokraterna, kan hämta näring för sin världsåskådning.

Uppmanar feminister att höja sina röster

Antirasistiska Akademin ställer sig bakom vänorganisationer som Afrosvenskarnas riksförbund, som under tisdagen krävt ministerns avgång. Vi uppmanar feministiska organisationer, fackföreningar, politiska partier, antirasistiska föreningar och andra sammanslutningar som arbetar för rättvisa, interkulturell respekt och jämlikhet att höja sina röster i denna debatt.

Lena Adelsohn Liljeroths agerande måste ses som ytterst allvarligt då det innebär en legitimering från officiellt håll för rasdiskriminerande attityder i Sverige. Kulturministern bör ta avstånd från denna oansvariga handling och avgå med omedelbar verkan.

Text Irene Molina
Publicerat av Feministiskt perspektiv

 

Vård för papperslösa

Antirasistiska akademin ställer sig bakom direktivet till regeringen om att starta en utredning kring papperslösas möjligheter till hälso- och sjukvård. Direktivet överlämnades idag. Läs på RFSUs hemsida här och på Röda korsets hemsida här.

Direktivet i sin helhet

Det har nu gått mer än ett och ett halvt år sedan regeringen lovade att tillsätta en utredning för att kartlägga papperslösas rätt och tillgång till hälso- och sjukvård i Sverige. Än i dag har regeringspartierna inte kommit överens om direktiv för utredningen och ingen utredare har tillsatts.

Därför hjälper vi nu regeringen med att formulera korrekta och tydliga direktiv som vi utifrån våra erfarenheter och vår kompetens tycker ska vara gällande för utredningen. Fredagen den 18 december 2009 klockan 10.30 lämnar vi, de undertecknande organisationerna, över utredningsdirektiven till Tobias D Nilsson, politiskt sakkunnig på socialdepartementet, Fredsgatan 8, och vi välkomnar media att närvara vid överlämnandet.

Därefter testar vi riksdagspolitikernas minne! Vid Mynttorget kommer Läkarstudenter, från IMFSA (International Federation of Medical Students’ Association), att utföra så kallade MMT:s (Mini Mental Tests) på politiker för att utreda orsaken till att den utlovade utredningen fallit i glömska.

Vi kräver att

  • en utredare tillsätts omedelbart och att utredningen startar så fort som möjligt.
  • utredningen inkluderar alla irreguljära migranter, så kallade papperslösa, utan diskriminering.
  • utredningen baseras på direktiv som utgår från den enskilda människans värdighet, svensk lagstiftning, internationella konventioner och vårdprofessionernas etiska koder.

Det är den svenska staten som har ansvaret för landets hälso- och sjukvårdsfrågor, men fler och fler som lever i humanitär nöd söker sig till våra frivilligkliniker. Flera landsting har tagit fram lokala direktiv och riktlinjer som underlättar tillgång till vård för papperslösa, men i dag saknas tydliga nationella direktiv.

Vi ser fram emot att utredningsarbetet påbörjas omedelbart och erbjuder regeringen att ta del av våra unika erfarenheter och vår kompetens.

Organisationer som ställer sig bakom direktivet

  • Svenska Röda Korset
  • RFSU
  • Rädda Barnen
  • Vårdförbundet
  • Svensk Sjuksköterskeförening
  • Svenska kyrkan
  • Unicef Sverige
  • Svenska Läkarförbundet
  • Rosengrenska stiftelsen
  • Caritas
  • Läkare i världen
  • Svenska Barnmorskeförbundet
  • Sveriges Psykologförbund
  • LO, Landsorganisationen
  • IFMSA (International Federation of Medical Students’ Associations)
  • Psykiatriska Riksföreningen
  • ARA Antirasistiska Akademin
  • FSA Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter
  • Immigranternas Riksförbund
  • Tinnerökliniken
  • Deltastiftelsen
  • Svenska Barnläkarföreningen
  • TCO
  • WRA (White Ribbon Alliance Sweden)
  • Riksföreningen för Skolsköterskor
  • Sjukgymnastförbundet
  • Akademikerförbundet SSR
  • FARR Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd

Antirasistisk backlash

Moderaternas förslag om ett ”invandrarkontrakt” är bara det senaste exemplet på högerregeringens diskrimineringspolitik – en rasism vars viktigaste funktion är att garantera kapitalets makt på arbetsmarknaden. Det är dags att börja ställa krav på politiker om de vill ha våra röster, skriver bland andra Irene Molina från Antirasistiska akademin.

Fredrik Reinfeldts regering för en allt hårdare anti-invandrarpolitik, medan oppositionen med få undantag tiger. På kort tid har vi fått flera oroväckande nyheter. Mest omdebatterat är förslaget om ett kontrakt som invandrare ska skriva på där de förklarar att de känner till och accepterar svenska regler och lagar vid ankomsten till Sverige. ”Syftet är att vi ser till att överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare”, säger moderaten Per Schlingmann till Ekot (23 november). Flera har redan hunnit kommentera detta klart diskriminerande förslag som naturligtvis faller på sin absurditet och orimlighet.

I ett annat inlägg på DN Debatt 24 november kritiserar moderaternas arbetsgrupp ”Integration och arbete” partiets egen integrationspolitik och konstaterar att allt har blivit sämre. Samtidigt lyfts arbetet mot det så kallade hedersrelaterade våldet upp som den enda lyckade insatsen. Det ”hedersrelaterade” våldet har efter en omsorgsfull satsning från maktens korridorer (även under Perssons regeringstid) systematiskt etablerats som den högsta ”kulturskillnaden” mellan ”svenskar” och ”invandrare”. Det har inneburit en backlash både för den antirasistiska och för den feministiska rörelsen.

Allt detta kan ses som fortsättningen på en redan välkänd – men alltmer aggressiv – politik som direkt eller indirekt försämrar invandrarnas villkor: nedläggningen av Integrationsverket och Arbetslivsinstitutet, försämrade regler för anslutning till a-kassan samt för Komvux-utbildning.

För att fullt förstå den borgerliga regeringens agenda bör vi tänka på hur olika maktmekanismer interagerar. Det finns en röd tråd i regeringens integrationspolitik som retoriskt hänvisar till arbetskraft och arbetsmarknad, och som leder tankarna till diskussionen om en reservarmé som kapitalisterna – i dag ”marknaden” – behöver för att upprätthålla sin makt över arbetarna och deras organisationer. En makt som krävs för att kapitalet (eller marknaden) ska kunna tillfredsställa sin oändliga törst efter profit.

Sverige har behov av arbetskraft i både industrin och tjänstesektorn och invandringen ser ut att vara det enklaste och snabbaste sättet att skaffa den. Men vi befinner oss i en ny epok där arbetsrätten, arbets- och lönevillkoren samt villkoren för fackföreningsrörelsen försämras. Den invandrade arbetskraften används som syndabock och genom den har länge en andra kategori arbetstagare skapats. Det är här rasismen spelar sin viktiga roll.

Utnyttjandet av en underliggande vardagsrasism som lyfter upp kulturella skillnader har blivit en viktig reglerande faktor på arbetsmarknaden. Det finns en etnisk eller rashierarkisk uppdelning inom arbetslivet, även i fackföreningarna, och tendensen är på frammarsch.

Medan den antirasistiska rörelsen kämpar för att papperslösa människor som utnyttjas av svenska arbetsgivare ska få fulla rättigheter i samhället, verkar de styrande makterna vilja att den skyddslöshet som papperslösa lever under ska gälla för alla, med början i den invandrade arbetskraften.

Det exemplifieras av Lavaldomen, som fastställde att det är fritt fram för arbetsgivare i Sverige att betala lägre löner till utländska arbetare (inom EU) och gå ifrån kollektivavtal.

Även vid sidan av arbetsmarknadsomvandlingen har högerstyret inneburit en backlash för kampen mot rasism och diskriminering. Framförallt i form av ett skifte i maktspråket där invandrarna själva återigen görs till problemet. ”De” är patriarkaliska, förtryckande mot sig själva, vill inte integreras, vill inte ta seden dit de kommer. På ”dem” ska det ställas krav och fastställas skyldigheter, etc. ”Vi” måste kunna tala klarspråk, lyfta på locket, ställa krav och så vidare. Själva diskrimineringen har lämnats utanför debatten, inget har gjorts för att undanröja hinder för invandrare på vare sig arbets- eller bostadsmarknaden.

Sverige befinner sig i en allvarlig retrotrend, en tillbakagång till 1980-talet när det gäller integrationspolitik och retorik. Den antirasistiska rörelsen och den politiska oppositionen måste vakna till liv och snarast förhindra att högern tar över tolkningsföreträdet för integrations- och invandringsfrågan.

Invandrade personer och antirasister i allmänhet är en viktig del av väljarkåren. Varför ge vår röst till partier som antingen aktivt agerar emot våra barns framtid i Sverige? Eller till partier som trots att de har makt att påverka väljer ett tyst medgivande?

Det är kanske vi från den antirasistiska rörelsen som ska börja ställa krav på politiker om de vill ha våra röster.

Skribenter:

Irene Molina, ordförande för Antirasistiska akademin,
Tillsammans med 
Adrian Groglopo,
Anders Neergaard,
Anna Bredström
Babak Rahimi
Carina Tigervall
Carmen Blanco-Valer
Danjel Nam
Dina Avrahami
Katarina Mattsson
Kerstin Sandell
Lena Sawyer
Margaret Gärding
Paula Mulinari
Paula Mählck
René León
Sabine Grüber
Tobias Hübinette
Ulrika Schmauch
Urban Ericsson
Wuokko Knocke
Yael Feiler

Publicerat i Arbetaren