I Sverige används oftast två begrepp – svenskar och invandrare – för att karakterisera och beskriva landets befolkning. En sådan tudelning utgör en relation som uttrycks i ”Vi och dem”. I denna relation används ofta det etniska kriterium för att ”välja” vem som kan ingå i denna svenska vi-gemenskap. De Andra blir på så sätt allt annat som inte är ”vi”, dvs. ”dem” blir resten. Inom forskningen används oftast begreppet ”de Andra” för att analysera denna relation.
Begreppet de Andra har sina rötter i psykoanalytikern Jacques Lacans arbete från 1960-talet. I dag används begreppet flitigt för att allmänt understryka den form av vi-och-dom-tänkande som präglar mänskliga relationer. De Andra är, i den generella betydelsen, vem som helst som upplevs vara skild från den man själv är. Därmed är de Andra avgörande i människors identitetsskapande. Genom att avgränsa sig själv gentemot andra skapas en känsla av vad som är normalt och var ens plats i världen är. Gränsdragning mellan ”vi” och ”dem” är vanligt i de flesta av livets sfärer. Ett exempel är den egna familjens avgränsning mot andra familjer. Det lokala fotbollslagets supportrars identifikation med laget och tydliga avståndstagande från andra lag är ett annat exempel. Vi-och-dem-tänkande märks även i yrkesgruppers sätt att markera sitt yrkesområde gentemot andra yrkesgrupper. Man kan säga att vi alla på detta sätt skapar mening kring oss själva och andra genom att avgränsa ”oss” från ”dem”. I en utbredd del av den akademiska debatten menas att detta dock inte innebär att vi-och-dem-tänkande är en oskyldig företeelse.
Inom postkolonial teori används begreppet de Andra för att beskriva hur koloniala och rasistiska förståelsemönster skapade de koloniserade folken som kolonialmakternas motpol. Det gjordes – och görs fortfarande – genom kolonialmakter och de koloniserade beskrevs ha motsatta och ej förenbara egenskaper. Konstruktionen av de Andra i koloniala och rasistiska ideologier var i många avseenden central för att legitimera att kolonialmakterna plundrade, kontrollerade och dominerade kolonierna. Genom att beskriva de Andra som Europas motbild –till exempel som djur, ociviliserade eller barbarer – kunde kolonialmakterna legitimera att dessa människor exploaterades, gjordes till slavar och dödades.
Professorn i litteratur Edward Said (1978) menar i sin bok Orientalism att tanken om Orienten skapades som ett slags omvänd spegelbild av Väst (eller Occidenten). Orienten blev Västs koloniserade Andra och tillskrevs – och tillskrivs fortfarande idag – motsatsen till de egenskaper som Väst ansågs sig besitta. Orienten skildras som irrationell och bakåtsträvande medan Väst skildras som rationell och framåtsträvande. Genom att konstruera Orienten som de Andra skapar således Väst en positiv självbild. Said understryker att denna bild var central för att legitimera kontrollen och dominansen över Orienten, eftersom koloniseringen av Orienten framställdes vara för ”deras eget bästa”.
I Saids anda kan man säga att på liknande sätt karaktäriseras olika former av rasism och etnocentrism av ett vi-och-dem-tänkande. I dessa tankesystem avgränsas och distanseras ”den vita rasen” eller ”den västerländska civilisationen” från ”den svarta rasen” eller ”de primitiva folken”. Medan den ”vita rasen” tillskrivs positiva egenskaper som förnuft, civilisation, ansvarstagande, rationalitet tillskrivs den ”svarta rasen” dess motsatser: känsla, brist på civilisation, brist på rationalitet och oförmögenhet att ta ansvar. I rasistiska förståelsesystem finns det ofta även inslag av exotisering av ”svarta” som särskilt musikaliska, överlägsna i sport och livsglada. Även dessa stereotyper konstruerar ”svarta” som de Andra.
Utifrån detta perspektiv präglas även meningsskapandet kring invandring och den s.k. invandraren i dagens Sverige, av denna form av gränsdragning mellan ”vi” och ”de Andra”, där ”svenskar” och ”invandrare” framställs som oförenliga och motsatta grupper. (Se Invandrarbegreppet) ”Invandrare” – och särskilt invandrargrupper från så kallade ickevästerländska länder – antas vanemässigt ha t.ex. en annan kultur, ett annat tankesystem, andra sociala koder, andra könsroller och liknande. Ofta uttrycks detaljerade stereotyper av till exempel muslimska män som bakåtsträvande, ej jämställda eller till och med kvinnofientliga. Invandrade män sägs till exempel ha en särskilt patriarkal kultur. Genom att tillskriva ”invandrare” dessa egenskaper skapas också en bild av vad Sverige och ”svenskar” är för något – till exempel framåtskridande, jämställt, rättvist osv. Det är med andra ord en slags projicering av egenskaper, där ”de” blir det ”vi” inte vill vara.
Andra exempel på hur det skapas en positiv bild av Sverige genom att tillskriva ”invandrare” negativa egenskaper, är när arbetslöshet bland personer med utländsk bakgrund ensidigt förklaras av brister i kompetenser och språkkunskaper. Den negativa bilden av ”invandrare” som kulturellt annorlunda, dåligt integrerade, bristande i språkkunskaper och andra egenskaper ger en bild i vilken orättvisor på arbetsmarknaden förklaras av egenskaper hos ”invandrarna”, inte det svenska samhället. Sverige målas således upp som ett rättvist och jämlikt samhälle. Liknande resonemang återfinns i svensk debatten om boendesegregation där ”invandrare” sägs välja att bo med sina landsmän för att bevara ”sin kultur”. Denna bild osynliggör maktrelationer och ojämlika ekonomiska utgångspunkter, samt exkluderande processer och diskriminering i det svenska samhället och dess arbetsmarknad. Sammanfattningsvis visar detta att det vi-och-dem-tänkande som i vissa fall uttrycks som en glad kamp mellan två likvärdiga fotbollslag, i andra fall spelar en central funktion i ett samhälles makt- och dominansrelationer.
Litteratur
Ashcroft, Bill; Griffiths, Gareth och Tiffin, Helen (1998). Key Concepts in Post-Colonial Studies. London: Routledge.
Eriksson, Catharina, Eriksson Baaz, Maria och Thörn, Håkan (1999). Globaliseringens kulturer: den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa.
Jonsson, Stefan (1993). De Andra – Amerikanska kulturkrig och europeisk rasism. Stockholm: Nordstedts.
Mc Echrane, Michael och Faye, Louis (red) (2001). Sverige och de Andra – Postkoloniala perspektiv. Stockholm: Natur och Kultur.
Said, Edward W. (1997) [1978]. Orientalism. (svensk översättning). Stockholm: Månpocket