Nationalsocialism

Nationalsocialismen är namnet på den ideologi som var grunden för det tyska nazistpartiet NSDAP (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei) och som hade makten under perioden 1933−45. Några centrala tankar i den nationalsocialistiska ideologin är misstro mot demokratin, tron på en stark centralstat uppbyggd kring ledaren (Führerprincip), rasistiska föreställningar samt en extrem antisemitism, d v s hatisk inställning till det judiska folket. Målet var att skapa en ”stark” stat som dyrkades på ett nästan religiöst sätt och ett hårt reglerat samhälle som styrde människors liv i alla dess delar. Den omskrivna Förintelsen av drygt sex miljoner judar var inte det enda folkmordet som utfördes i nationalsocialismens namn, även romer (zigenare) utsattes för en systematisk förintelse. Samhället ansåg sig dessutom ha rätt att ingripa med olika metoder mot andra individer som ansågs som ”rasförsämrande element”, exempelvis homosexuella, kroniskt sjuka och funktionshindrade.   

Det tyska nationalsocialistiska partiet och dess ledare Adolf Hitler ville expandera det tyska riket och hade omfattande territoriella anspråk. Detta utlöste Andra världskriget. I nationalsocialismen fanns en idé om segern som ett bevis på att man företrädde den rätta läran. En krigsförlust hade därmed en djup ideologisk innebörd. Harald Ofstads bok ”Vårt förakt för svaghet” belyser en sådan innebörd i nationalsocialismen: ”Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över en svage, och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas”. Nationalsocialismen är motståndare till de flesta andra politiska ideologier men kanske främst till liberalismen, socialismen och marxismen. Ursprungligen fanns även ett starkt antikapitalistiskt inslag som dock inte hindrade senare allianser med högergrupper och näringslivets höga företrädare. Över huvud taget kan man säga att den nationalsocialistiska ideologin förändrades mycket beroende på ledarskiktets nycker. Främst påverkades den av Adolf Hitler själv som person.

I det tidiga skedet förekom uppgörelser med fraktioner inom partiet som företrädde en mer vänsterinriktad antikapitalistisk nationalsocialism. Bland företrädarna för denna riktning märks bröderna Gregor och Otto Strasser. Gregor mördades 1934 och Otto stöttes ut ur partiet redan 1930 och gick i landsflykt. Denna parentes i den gamla nationalsocialismen har intresserat dagens efterföljare, inte minst i Italien och Storbritannien. De har ogillat termen högerextremism och ser sig som anhängare av ”strasserismen”, eller tredje positionen som den också kallats. Det finns inga länder som haft nationalsocialistiska regeringar sedan Tysklands kapitulation 1945. Nationalsocialismen har över huvud taget inte haft några särskilt starka fästen i något land, och antalet medlemmar i dagens Europeiska organisationer ligger långt under de som förekom under framför allt 1930-talet.

Nationalsocialismen ses ännu som ett hot. Skälen till detta är flera: Sedan Berlinmuren föll har nationalsocialismen vuxit i de flesta länder och blivit mera synlig både i öst- och västeuropa. Det beror delvis på att det skett ett generationsskifte.  Många av de äldre har avlidit och ersatts med yngre krafter. Detta kan innebära höjd aktivitetsnivå. Förhållandevis många unga nationalsocialister gör sig skyldiga till olika brott som rån, misshandel och även mord. Mängden brott som har rasistiska motiv har ökat kraftigt under hela 1990-talet i Sverige. Ett liknande mönster märks i andra Europeiska länder där polisen för sådan statistik, till exempel i Tyskland.

Den svenska nationalsocialismen

Några få svenska organisationer bekänner sig helhjärtat till nationalsocialismen. Nordiska Rikspartiet (NRP) är ett av få nutida svenska partier. Partiet har funnits sedan mitten av 1950-talet men är i stort sett utraderat idag. Nationalsocialistisk Front (NSF) startade 1994 i Karlskrona och har senare byggt upp avdelningar i övriga delar av Sverige. Det härmar traditioner och former från den äldre rörelsen, vilket märks bland annat genom att de firar så väl födelsedagar som dödsdagar för gamla ledare i den nationalsocialistiska rörelsen. NSF:s tidning kallas för ”Den svenske nationalsocialisten”, ett namn man ärvt från den äldre periodens svenska nationalsocialistiska parti.

NSF har beslutat sig för att bli ett politiskt parti och har ambitionen att ställa upp i allmänna val. Partiet har haft organisatoriska problem och många har hoppat av på senare år, bland annat den tidigare ledaren Anders Högström. En rad nya organisationer har inspirerats av nationalsocialismen men bekänner sig inte helhjärtat till denna ideologi. En del av dessa hör hemma i den så kallade Vit makt-rörelsen. Frånsett möjligen NSF arbetar dagens nationalsocialister sällan med att försöka ta sig in i politiskt valda församlingar. Många agerar framför allt med terror och våld. Genom hot och trakasserier försöker de utöva påtryckningar på makthavare och människor som de uppfattar som motståndare eller mindre värda, till exempel invandrare eller homosexuella. Det finns därför all anledning att vara vaksam på den här typen av grupper även om de ännu inte samlar några massor bakom sig.

Om nazismen blivit något för små, militanta sekter så har i stället en annan typ av partier med främlingsfientlighet på programmet vuxit sig starka. De kallar sig hellre nationalister eller patrioter, ibland kallas de också högerpopulister. Dessa partiers medlemmar kan inte beskrivas som nazister eller fascister. De agerar helt inom det demokratiska systemet och vill inte störta landets ledning. De kan ändå ses som ett hot mot demokratin eftersom de vill försämra villkoren för människor med annat etniskt ursprung. Detta är ett brott mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som talar om alla människors lika värde och rätt att leva utan förföljelse på grund av ras, etnicitet, religion eller kultur.

Exempel på högerpopulistiska partier i Sverige är Sverigedemokraterna, som fick 20 000 röster i riksdagsvalet 1998 och 8 mandat i fem kommuner. Partiet vill ha ett organiserat återtåg av alla invandrare som inte assimilerats, d v s inte försöker leva som svenskar. Därtill vill de göra det svårare för andra religioner att verka i Sverige. Sverigedemokraterna samarbetar med liknande partier i Europa. Flera av dessa är eller har varit betydligt mer inflytelserika, t ex Vlaams Blok i Belgien (störst på den flamländska sidan), Front National i Frankrike som har makten i fyra sydfranska kommuner men som numera har splittrats, och i Österrike Jörg Haiders FPÖ (Freiheitliges Partei Österreich) som tillsammans med Kristdemokraterna (ÖVP) bildade regering år 2000.

Litteratur

Bullock, Alan (1986), Hitler en studie i tyranni. Finns som Månpocket.

Demokratins förgörare, rapport från Demokratiutredningen, skrift 28, 1999:10. (Även utlagd  på Internet via regeringens hemsida.)

Lodenius, Anna-Lena & Wikström, Per (1998), Vit makt och blågula drömmar: Rasism och nazism i dagens Sverige. Stockholm: Natur och Kultur.

Lodenius, Anna-Lena &  Wingborg, Mats (1999), Svenskarna först? Handbok mot rasism och främlingsfientlighet. Stockholm: Atlas.

Lööw, Heléne (1990), Hakkorset och wasakärven: En studie av nationalsocialismen i Sverige 19241950. Avhandling från Historiska institutionen i Göteborg, nr 2:1990.

Lööw, Heléne (2000), Nazismen i Sverige 19801999: Den rasistiska undergroundrörelsen: musiken, myterna, riterna. Stockholm: Ordfront (reviderad utgåva).

Ofstad, Harald (1979), Vårt förakt för svaghet. Finns som Prisma Magnum pocket.

Sastamoinen, Armas (1966), Nynazismen. Stockholm: Federativs (reviderade utgåva).

 

Tillbaks till listan över viktiga begrepp