Antirasistiska akademin, en ideell förening som under åtta år har samlat forskare som har rasism och antirasism som vetenskapligt fält, har med oro följt utvecklingen kring bildandet av Göteborgs universitets Centrum för studier om rasism och våldsbejakande extremism. Helene Hellmark Knutsson (s), minister för högre utbildning och forskning och Alice Bah Kuhnke (mp), kultur- och demokratiminister, motiverar regeringens satsning med att det nya centrumet ”kommer bland annat att organisera fortsatt implementering av Toleransprojektet”. (Göteborgs-Posten 150412).
Mot bakgrund av ministrarnas motivering bakom satsningen blir det uppenbart att regeringen saknar kunskap om vad rasism är, vilka som är dess orsaker liksom vilka mekanismer som ligger bakom dess reproduktion. Tolerans som begrepp innebär att ha överseende med ett fenomen eller person, dess premisser innebär att någon innehar privilegiet att tolerera medan den andre i bästa fall accepteras, med andra ord tolereras. Att ha överseende med någon annan är inte detsamma som att vara jämställd eller samexistens på lika villkor. Att definiera rasism som ett uttryck för brist på tolerans eller likställa rasism med intolerans innebär därför en grundläggande motsägelse. Att centrumet vilar på dessa premisser och tolkar rasismen utefter dessa ramar, påvisar således en allvarlig okunskap om rasismen och lösningarna mot den. Rasism existerar inte på grund av fördomar eller brist på kunskap om dess konsekvenser. Rasism kan definieras på många sätt men det gemensamma i dessa definitioner är att det handlar om makt och privilegier, om tröga historiskt förankrade samhällsstrukturer och om institutionaliserad och normaliserad diskrimineringspraxis. Det är därmed hela samhällets problem, inte bara ett fåtal intoleranta individers skapelse.
Processerna bakom rasismens utformning och vägen till dess hegemoniska ställning är lång och komplex, och en sådan analys kräver teoretisk och metodologisk kunskap om rasismens ursprung, dess betingelser och processer – inte kunskap om tolerans Att definiera rasism som en brist på tolerans eller likställa det med intolerans är dessutom ett slag i ansiktet på de många välmeriterade professorer, lektorer, forskare och doktorander som vid landets olika universitet och högskolor bedriver högklassig forskning om rasism, utvecklar teorier och metoder om rasism och samlar forskningsdata i ämnet av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Denna forskning sker utan något större erkännande och utan några särskilda satsningar från forskningsstiftelser. Det finns med andra ord en expertis vid landets högskolor som länge har väntat på att forskningen om rasism ska ges en större plats på den politiska agendan, och vilket skulle utgöra ett viktigt steg framåt i kampen mot rasism.
Vi ser med stort bekymmer att denna expertis som faktiskt råder har totalt förbisetts i beslutsfattandet. De andra experterna, det vill säga de många människor i Sverige som upplever och förstår rasismen som en egen erfarenhet och som kämpar mot den utifrån sina organisationer och nätverk, har inte heller blivit tillfrågade. Detta politiska och institutionella beslut förbiser den bredda och mångåriga kampen mot rasism som ett samhälleligt system och negligerar en väl etablerad antirasistisk forskning runt om i landet och i Europa. Regeringsförklaringen mottogs med hopp och förtröstan från vår organisations sida i höstas. Besvikelsen är nu stor när Regeringen i stället inrättar detta center i Göteborg med tolerans som ledord. En institutionalisering av forskningen om rasism behövs. Det har varit efterlängtat under en lång tid. Men beslutet fattades utan att konsultera experter, forskare eller folkrörelser. Det bådar inte gott. Vi väntar fortfarande på ett beslut om en satsning på forskning om rasism.
Styrelsen för föreningen Antirasistiska akademin
Adrián Groglopo, ordförande
Med ledamöterna Majsa Allelin, Daphne Arbouz, Samson Beshir, Carlos Díaz, Tobias
Hübinette, Edda Manga, Irene Molina, , Juan Velasquez.