Den antirasistiska feminismen – Diana Mulinari

Den feministiska teorins bidrag till förståelsen av samhälleliga processer och relationer, tar sin utgångspunkt i två analytiska begrepp: kön/genus och patriarkatet. Som begrepp syftar kön/genus till att utforska, kritiskt granska och problematisera kulturella tolkningar av biologiska könsskillnader genom vilka kategorin kvinnor skapas och konstrueras som underordnad kategorin män. Avsikten med begreppet är att synliggöra hur män och kvinnor skapas och konstrueras genom sociala relationer av överordning och underordning.. Patriarkat är en analytisk kategori som namnger en makrostrukturell princip för social organisering genom vilken män som grupp tillägnar sig kvinnors arbete och sexualitet. Begreppet syftar till att belysa ett system som kännetecknas av manlig dominans och kvinnlig underordning, men också av stora variationer mellan olika grupper av män vad gäller möjligheter av att kontrollera och utöva makt över kvinnor.

Många av de debatter som ägde rum under sjuttiotalet syftade till att å ena sidan teoretisera kring kvinnors vardagspraxis genom tillämpandet av patriarkatsteorin och kön/genus begreppet och å andra sidan att ifrågasätta de rådande disciplinernas oförmåga att inse betydelsen av kön/genus för samhälliga processer. De debatter som ägde rum under åttio- och nittiotalet var dock av en helt annan karaktär. I dessa ligger tonvikten på den egna disciplinen, genusvetenskap, och fokus på den egna teorins begränsningar och oförmåga att förklara och förstå kopplingar mellan kön/genus och andra former av exploatering och förtryck. som grundas i klass relationer, sexualitet identitet eller ”ras”/etnicitet tillhörighet. Under det senaste årtiondet har feministisk teori tvingas erkänna mångfalden i kvinnors erfarenheter likväl som det patriarkala förtryck som de delar. Syftet med denna sidor är att utforska några av de spänningar och motsättningar, men också det gemensamma sökandet, som har funnits inom feministisk teori efter det att förståelsen av kopplingarna mellan genusregimer och rasformationer, eller mellan begrepp kön/genus och begreppen ”ras” /etnicitet har ökat.

I artikeln ”Ethnocentrism and Socialist Feminist Theory diskuterar de två brittiska feministiska forskarna Michele Barrett och Mary McIntosh (1985) sin egen förståelse av familjen som institution i ljuset av Svarta feminister teoretiska intervention. (hooks, 2000) Kritiken som Svarta feminister riktade mot The Antisocial Family var att dess teoretiserande av familjen tog sin utgångspunkt i en mycket specifik och begränsad empiri. En empiri som sedan användes som fallstudie i utvecklandet av en teoretisk modell om ”familjen” som samhällsinstitution. Teorikonstruktioner som i praktiken grundar sig på vit kvinnlighet som norm för skapandet av kategorin kvinnor. Det privata och husmodersidealet, fortsatte kritikerna, är privilegier som kvinnor som tillhör rasifierade grupper historiskt sätt har saknat. Den Svarta feministiska kritiken mot The Antisocial Family berörs i artikeln genom att Barrett och McIntosh lyfter fram två centrala begrepp. Dessa fångar den paradox som underordnade grupper ofta känner, en paradox som kan namnges med begreppen ”osynliggörande” och ”annanhet”. Denna typ av maktutövning finns exempelvis i reproduktionen av rasistiska representationer av icke-vita genom stereotypisering, exotisering och viktimisering. Chandra Mohantys (1991) analys av hur kategorin ”Tredje Världens Kvinnor” konstrueras inom feministisk forskning belyser kopplingen mellan makt och kunskap inom vetenskapliga diskurser som producerar specifika studieobjekt. Författaren argumenterar att skapandet av den underordnade, förtryckta, av patriarkatets börda nedtyngda ”Tredje Världen kvinnan” var nödvändig för den hegemonisk feministisk självbild i Västvärlden. Denna konstruktion skapades bland annat genom homogenisering och förenklingar av komplexa sociala relationer samt genom förnekande och osynliggörande av historiska förändringar som till exempel kolonialismen eller imperialism.

Transforming Socialist-Feminism: The Challenge of Racism är artikeltiteln som Kum-Kum Bhavnani och Margaret Coulson (1986) valt för sitt svar på Michele Barretts och Mary McIntoshs ovan diskuterade artikel. Bhavnani och Coulson uppfattar ”Ethnocentrism and Socialist Feminist Theorysom en viktig intervention som öppnar ett forum för vidare debatt. I sitt svar på denna text poängterar författarna att begreppet etnocentrism ofta använts för att osynliggöra rasism och marginalisera den centrala roll som kategori ”ras”/etnicitet spelar för hur det kapitalistiska produktionssättet organiseras och reproduceras. Etnocentrism likställs ofta med brist på, eller avsaknad av, kunskap och information. Denna begreppsförklaring osynliggör emellertid länken mellan rättigheten till okunskap (i detta fall i form av etnocentrism) och makt (i detta fall i form av rasifierade privilegier) (Molina, 1997) Valet av begreppet etnocentrism av Barrett och McIntosh osynliggör vithet som en privilegierad praktik och som en resursinvestering. Genom fokus på detta begrepp i ”Ethnocentrism and Socialist Feminist Theoryskymmer författarna statens och det internationella kapitalets roll i skapandet och reproducerandet av rasismen. Att göra som Barrett och McIntosh, att i sin teoretisering och förståelse av familjen som institution helt ignorera den centrala roll som rasistiska praktiker har i skapandet av dessa skillnader kvinnor emellan och således enbart analysera fenomenet ur ett könsperspektiv, är att producera starkt begränsade och problematiska analyser. (Maynard, 1994) Historisk sätt har kvinnor från härskande klasser och grupper haft möjligheter att överföra det reproduktiva arbetet till andra kvinnor. Idag tyder mycket på att en ny internationell arbetsdelning av reproduktionen håller på att utkristallisera sig. (MacCall, 2001) Kvinnliga migranter lämnar sina familjer för att utföra det reproduktiva arbetet som nedmonteringen av välfärdstaten och återlokaliseringen av ansvaret för omsorg till det individuella hushållet har skapat i de flesta europeiska länder.

En feministisk analys av familjen eller omsorgsarbetet som saknar detta perspektiv utgör därför en djupt bristfällig teoretisk förklaringsmodell. Den feministiska agendan kan dock inte enbart nöja sig med att problematisera hur olika etniska tillhörigheter skapar olika typer av könsidentifikationer och familjer samt konstatera att det finns skillnader i villkor kvinnor emellan. Den måste analysera den strukturella och institutionella länken mellan rasism, stat och hushåll. Bhavnani och Coulson menar därför att det finns ett behov av en analys av hur klass, ”ras”/etnicitet och kön/genus är strukturerat i förhållande till varandra, av hur rasismen informerat könsidentiteten och (hetero) sexualitet samt hur kvinnlighet och manlighet upplevs genom rasistiska praktiker. Sammanfattningsvis menar de att det krävs att nya frågor ställs, och inte att kunskap om etniska variationer kvinnor emellan adderas. Utöver den kritik som Kum-Kum Bhavnani och Margaret Coulson riktar mot ”Ethnocentrism and Socialist Feminist Theory finns det ytterligare en kritiskt påpekande som jag skulle vilja lyfta fram. I Barretts och Mcintoshs text kopplas etnicitet till dem som är ”annorlunda”. Feministisk forskning har visat att, även om män är könsbestämda och hegemoniska grupper är rasifierade, uppfattar dessa grupper ofta sig själva som neutrala. De betraktar följaktligen kön/genus respektive ”ras”/etnicitet som egenskaper som underordnande grupper är bärare av. I den svenska genusforskningen länkas ofta kön/genus till svenska kvinnor, sexualitet till grupper med andra sexuella praktiker än de heterosexuella och etnicitet till invandrare.

Den feministiska sociologen Patricia Hill Collins (2000) benämner det teoretiska sökandet som ett efter en teori som kan hantera intersektionalitet. Med detta menar författaren ett sökande efter analytiska verktyg som utifrån en feministisk förståelse av könsrelationer kan fånga de komplexa och diversifierade interaktionerna mellan kön, klass, ”ras”/etnicitet och sexualitet. Patricia Hill Collins modell kring intersektionalitet utgår från en makrostrukturell samhällsanalys där sociala relationer av överordning och underordning samt av exploatering och förtryck lokaliseras inom en rad system eller regimer som interagerar, förstärker/försvagar och (åter)skapar varandra.

Feministiska studier, såsom Patricia Hill Collins, som teoretiskt och metodologiskt tar sin utgångspunkt i och betonar intersektionalitet har expanderat vår förståelse av kön. Forskningen har därmed kommit att kunna belysa kopplingar mellan könssdiskurser och praktiker, föreställningar om ”ras”/etnicitet, konstruktioner av klass baserade på former av kvinnlighet och manlighet samt regleringen av sexualitet. Floya Anthias och Nira Yuval Davis (1993) har identifierat olika samhälliga arenor som de anser vara grundläggande för att analysera kopplingen mellan genus och etniska relationer. Författarna hävdar att kvinnor som aktörer och genus som symbol och metafor är grundläggande för diskurser om etnisk och nationell tillhörighet. De hävdar också att konstruktionen av etnisk tillhörighet grundar sig på en specifik föreställning om genusrelationer och familjformer. Det är här viktigt att uppmärksamma kvinnors specifika roll a) som biologiska och symboliska bärare av etniska kulturer och nationer såsom nationens mödrar, b) som gränsmarkörer mellan olika kulturer/nationella tillhörigheter. Genus är en den mest utnyttjade markörerna för gränsdragning mellan etniska grupper. Exempelvis används genus för att legitimera exkluderandet av grupper som inte tillåts tillhöra nationen (i Sverige genom konstruktionen av invandrare som icke jämställda). Sammanfattningsvis kan det konstateras att kön är begränsad som kategorin. En analys av genusrelationer kräver en analys av intersektionalitet det vill säga en analys som klarar av att belysa hur olika maktsystem interagerar och förstärker/försvagar varandra.

Ett illustrativt försök är Philomena Esseds analys i vilken hon använder sig av begreppet genusfierad rasism för att belysa hur rasismen är könskodad. Rasifierade grupper av kvinnor erfar ofta sexism genom rasistiska konstruktionen av kön. Samtidigt är individers position i en rasformation grundläggande för hur specifika könsidentitet skapas och kvinnlighet definieras. Det är viktig att förstå att rasifierade grupper, precis som alla andra underordnade grupper (arbetare, homosexuella), lever sina liv i kontexten av en (eller flera) genusdiskurser, den hegemoniska samt den som kännetecknar den/de underordnande gruppen/erna. Det är också viktigt att inse att migration förändrar könsrelationerna precis som de strategier som rasifierade grupper använder sig av i syfte att beskydda sig själva mot rasism har stor inverkan på patriarkala strukturer. Exempelvis kan man urskilja rasifierade grupper (ofta med höga skilsmässosiffror, något som tyder på förändringar i familjeformer) i vilka kvinnor intar en synlig position som (ibland) ensam familjeförsörjare. Denna grupp av kvinnor befinner sig inom ett system av offentligt patriarkat och utsätts för statlig och institutionell rasism. Samtidigt intar de specifika positioner inom en arbetsmarknad som både är köns- och etniskt segregerad. Andra grupper av kvinnor befinner sig inom ramen för ett privat patriarkat som skyddar dem från de mest synliga formerna av rasism. Samtidigt är emellertid deras (ofta) obetalda arbetskraft grundläggande för skapandet av ”etniskt entreprenörskap”.

I Sverige har vi sett en parallell och paradoxal utveckling. Å ena sidan har en del av genusforskningen ifrågasatt begrepp kvinnan som essentialistisk. Å andra sidan har diskurser med starka essentialistiska undertoner om ”andra kulturer” utvecklats, inspirerade och stödda av svenska genusforskare. Uppfattning om kulturella skillnader ofta osynliggör de sociala och ekonomiska villkor (genusfierade former för rasismen, rasifierade former för klass exploatering) som ger upphov till och förutsätter ”etniska kulturer”. (Narayan, 2000). Den svenska genusvetenskapen har till en vis del minskat tendensen att osynliggöra maktskillnader kvinnor emellan i tillämpning av kategorin kön samtidigt som skillnader kvinnor emellan tolkas inom hegemonisk svensk genusforskning genom en essentialistisk tillämpning av begrepp kultur. Konstruktionen av invandrarkvinnor som problem som ska åtgärdas är ett tema som återkommer i analysen av de två pionjärer inom svensk etnicitet/genusforskning Wuokko Knocke (1991) och Alexandra Ålund (1988) vars forskning har varit en inspirationskälla för en hel generation. Postkoloniala och antirasistiska feministiska intellektuella har insisterat på vikten av att ifrågasätta framställningar av kulturer och etniciteter. De har hävdat at koherens och homogenitet konstrueras genom makt, ofta genom vetenskapliga textens makt. Klassificeringssystem syftar till att skilja ut och kategorisera människor för att på sätt legitimera deras uteslutning från tillgång till ekonomiska och symboliska resurser. De har också betonat att skillnader är uppfunna för att producera komplexa system av dominans relationer. (de los Reyes, Molina, Mulinari 2002) Dessa forskare hävdar att det är av avgörande vikt att fråga sig under vilka förhållanden som skillnaderna anses vara relevanta och när viljan till att söka kunskap om ett specifikt subjekt uppstår. Rapporten Globala Perspektiv som bygger på konferensföreläsningar som organiserades av Nationella Sekretariatet för Genusforskning och som syftade till att lyfta fram och diskutera dessa frågor, fångar och speglar en del av dessa argument, analyser och debatter.

Vad har den diversifierade gruppen av kvinnor som har migrerat till Sverige och deras döttrar (den s.k. andra generationen) gemensamt med varandra mer än kollektiva erfarenheter av att bli utsatta för genusfierade former av rasism i Sverige? Låt oss sammanfatta : 1) invandrarkvinnor och deras döttrar har sämre villkor på bostads- och arbetsmarknaden vid en jämförelse med svenska kvinnor 2) diskriminering inom arbetsmarknaden och inom utbildning förkroppsligas bland annat i en dekvalificering av invandrarkvinnors och den s.k. andra generationens formella meriter. 3) invandrarkvinnor och deras döttrar drabbas systematiskt av rasistiska representationer. I media och reklam förmedlas både bilden av den förtryckta invandrarkvinnan och bilden av den exotiska och erotiserade svarta kvinnan. 4) invandrarkvinnor och deras döttrar utsätts för välfärdstatsinstitutioner som genomsyras av rasifierade praktiker. Dessa patologiserar invandrarkvinnor i egenskap av mödrar. Detta gäller framförallt från socialtjänstens och utbildningsinstitutioners sida. 5) invandrarkvinnor och deras döttrars kamp marginaliseras och osynliggörs inom såväl den svenska kvinnorörelsen som inom det övriga politiska fältet. 6) invandrarkvinnor och deras döttrar drabbas hårt av den kriminaliseringen av invandrarmän/killar som äger rum i Sverige, en kriminalisering som försvårar könskampen inom rasifierade grupper och den feministiska kampen generellt. 7) invandrarkvinnor drabbas också av intervenerade myndighetsdiskurser som syftar till att lösa familjkonflikter genom antaganden om att autonomi och rättigheter utgör ”svenska värderingar” som saknas inom andra kulturer. 8) invandrarkvinnors döttrar (och rasifierade söner) som är födda och uppvuxna i Sverige förnekas rätten att tillhöra nationen genom det systematiska upprepandet av deras annorlunda kulturer.

Den senaste utveckling av postkolonial teori som syftar att kritisk granska och dekonstruera iden om ”de andra” och modernitet har haft stor relevans för genusvetenskap. Arbeten om diasporiska identiteter och fokusering på identitetens transnationella och hybridiserade egenskaper speglar centrala försök till en formulering av begrepp kultur. (Brah, 1996). En annan viktig förskjutning har gjorts genom studier av den sociala konstruktionen av majoritet. Dessa forskare hävdar att ”vithet” ofta är kopplat till normalitet och som sådan inte kräver någon definition. Att vara normal (europé) är underförstått detsamma som att vara vit. Dessa forskare har kritiserar IMER fältet och menar att den ofta förstärker de antaganden som finns inneboende i många texter som konceptualiserar kategorin ”ras”/etnicitet som någon minoritetserfarenheter av det slag som forskare ”upptäcker” och ”studerar” på fältet. Ruth Frankenberg (1993) hävdar att även om vita människor är rasifierade på samma sätt som män är könsbestämda betraktar de ofta sig själva som neutrala och att vithet är en egenskap som ger strukturella fördelar, det är också en plats från vilken vita människor betraktar sig själva och världen. Forskning förskjutning från inriktning på minoritet till majoritet är i själva verket ett svar på den kritik som riktas mot forskningsfältet och som ofta haft rasifierade grupper som forskningsobjekt och sällan handlar om rasismen som strukturell, institutionell och vardags fenomen.

Denna texts fokusering på debatter kan ge läsaren uppfattningen att feministisk forsknings bidrag till förståelsen av kopplingen mellan kön/genus och ”ras”/etnicitet begränsar sig till en oändligt lång debatt mellan ”vita” och ”svarta” feminister. Så är dock inte fallet. Vad debatten skapade var ett landskap för att ställa nya frågor eller för att omformulera gamla. Debatten skapade också en central utgångspunkt för att ifrågasätta IMERs (Internationella Migrationer och Etniska Relationer) totala avsaknad av en förståelse av kön/genus. En växande andel av migranterna är kvinnor, uppskattningsvis svarar de för ca hälften av all internationell migration och utgör nästa hälften av flyktingarna.

Medan en stor del av litteratur om medborgarskap traditionellt fokuserat på dess inneslutande kraft tenderar mer radikal nutida postkolonial litteratur att beskriva medborgarskap som en kraft som är uteslutande. Strukturell, institutionell och vardags rasism som förkroppsligas bland annat i konstruktionen av nationen som en symbolisk markör mellan vi som tillhör och dem som är annorlunda är sig själva uteslutande processer som underminerar rasifierade gruppers kvinnors medborgarskaps praktik. Längst ner i den hierarkin som skapas av dessa gränser finns de ”illegala” invandrare som till allt större del utgörs av kvinnor och barn utan något social skyddsnät (Jones, 1997).

Den svarta och den postkoloniala kritiken av hegemonisk feministisk teori som utvecklades på åttio talet problematiserade den överfokusering på patriarkatet som kännetecknande den traditionell genusforskning och dess konsekvens osynliggörande av rasismen och andra former för förtryck (Brah, 1996) samt identifierade underordnade och marginella former för maskulinitet och dess relation till hegemoniska normen. De har också belyst koppling mellan sexualitet, begär och rasismen och teoretisk utforskat och empirisk bevisat det ambivalenta roll som vita kvinnor har haft genom kolonialism, imperialism och modern rasism. (McClintock et al 1997) Till stor del som svar på dessa ifrågasättande har ett antal centrala feministiska verk belyst koppling mellan rasifierade grupper och arbetsmarknaden, genusideologier och nationsskapande utforskat hur specifika föreställning om ”ras” och etnicitet är centrala för skapande av hegemoniska genuspraktiker och identitet och problematiserar skillnader kvinnor emellan inte i termer av variationer utan som intresse konflikter som ibland grundas i antagonistiska positioner i produktionen, reproduktionen och nationalstaten.

En central fråga att ställa kring dessa texter rör deras relevans för ”vår” specifika kontext, det vill säga för förståelsen av genusrelationer på en specifik plats ofta konceptualiserad som Sverige eller för ett specifikt fält som brukar namnges som svensk genusforskning. Jag har satt citationstecken kring vår. Detta för att understryka min vision av feministisk teori som ett gemensamt projekt för alla som idag delar dess plats, återskapar dess historia och är bärare av dessa drömmar. Kategorin ”ras”/etnicitet, en kategori som de författare jag har presenterat tillämpar (på samma sätt som kategorierna kön/genus, klass eller sexualitet) är invävd i en specifik kulturell formation. Dessa feministers förståelse är präglad av en kontext där de brittiska och nordamerikanska erfarenheterna av hur ”ras”/etnicitet som princip för social organisering (genom kolonialism respektive slaveri och imperialism) skapats, reproducerats och ifrågasatts. Inom dessa debatter är vi idag i ett stort behov av inspiration och av att, med stöd från ett antal ”förmödrar”, teoretisera kring och analysera hur ”ras”/etnicitet som kategori vävs in i den svenska välfärdstatsmodellen inom såväl produktionen som reproduktionen. (de los Reyes 2000) Vi är också i behov av analyser av hur ”ras”/etnicitet vävs in i den svenska ideologin om jämställdhet mellan könen och i analysen av kopplingen mellan kön och konstruktionen av den svenska nationen och svenskheten.

Diana Mulinari
Dr. i Sociologi
Lunds universitet

 

Litteratur

Anthias, Floya och Nira Yuval Davis (1993) Racialised Boundaries. Race, nation, gender, coulour and class and the antiracist struggle. Routledge. London.

Barrett, Michele och Mary McIntosh (1985) “Ethnocentrism and Socialist-Feminist Theory”. Feminist Review. N 20: 23-47.

Bhavnani Kum-Kum och Coulson, Margaret (1986) “Transforming Socialist Feminism: The challenge of racism” Feminist Review N. 23 82-91.

Brah, Avtar (1996) Cartographies of Diaspora. Contesting Identities. Routledge. London och New York.

Collins, Hill Patricia (2000) Black Feminist Thought. New York. Routledge.

de los Reyes Paulina (2001) Mångfald och differentiering. Diskurs, olikhet och normbildning inom svensk forskning och samhällsdebatt. SALTSA. Ett sarbetsprogram för ArbetslivsInstitut i Europa.

de los Reyes, Paulina, Molina Irene, Mulinari Diana (2002) Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass, och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Atlas. Stockholm

Frankenberg, Ruth (1993) The social construction of Whiteness. Routledge. London.

Jones, Kathleen (1997) ”Introduction” i Hypatia. Special Issue. Citizenship.. Vol. 12. N.4.

Knocke, Wuokko (1991) “Invandra kvinnor –vad är problemet? I Kvinnovetenskaplig Tidskrift. N.3.

Maynard, Mary ((1994) “Race” Gender and the Concept of “Difference” in Feminist Thought Haleh Afshar och Mary Maynard (red) The dynamics of “Race” and Gender. Some Feminists Interventions. Taylor och Francis. London. UK:

McClintock Anne, Aamir Mufti och Ella Shohat (1997) (red) Dangerous Liaisons. Gender, Nation, and Postcolonial Perspectives. University of Minnesota Press. Minneapolis,

Mohanty, Chandra ( 1991) Under Western Eyes. Feminist Scholarship and Colonial Discourses. Chandra T

Molina, Irene (1997) Stadens Rasifiering. Geografiska regionsstudier. N. 32.Uppsala.

Narayan Uma (2000) “Essence of Culture and a Sense of History: A Feminist

Critique of Cultural Essentialism” Narayan Uma och Sandra Harding (red) Philosophy for a Multicultural, Postcolonial and Feminist world. Indiana University Press. Bloomington och Indianapolis.

Ålund, A (1988) The power of definitions. Immigrant Women and Problem Ideologies Migration. 4:37-55.

 

Tillbaks till sidan Texter