Brev till Regeringen angående inrättandet av ett forskningscentrum för studier om rasism och våldsbejakande extremism

Antirasistiska akademin, en ideell förening som under åtta år har samlat forskare som har rasism och antirasism som vetenskapligt fält, har med oro följt utvecklingen kring bildandet av Göteborgs universitets Centrum för studier om rasism och våldsbejakande extremism. Helene Hellmark Knutsson (s), minister för högre utbildning och forskning och Alice Bah Kuhnke (mp), kultur- och demokratiminister, motiverar regeringens satsning med att det nya centrumet ”kommer bland annat att organisera fortsatt implementering av Toleransprojektet”. (Göteborgs-Posten 150412).

Mot bakgrund av ministrarnas motivering bakom satsningen blir det uppenbart att regeringen saknar kunskap om vad rasism är, vilka som är dess orsaker liksom vilka mekanismer som ligger bakom dess reproduktion. Tolerans som begrepp innebär att ha överseende med ett fenomen eller person, dess premisser innebär att någon innehar privilegiet att tolerera medan den andre i bästa fall accepteras, med andra ord tolereras. Att ha överseende med någon annan är inte detsamma som att vara jämställd eller samexistens på lika villkor. Att definiera rasism som ett uttryck för brist på tolerans eller likställa rasism med intolerans innebär därför en grundläggande motsägelse. Att centrumet vilar på dessa premisser och tolkar rasismen utefter dessa ramar, påvisar således en allvarlig okunskap om rasismen och lösningarna mot den. Rasism existerar inte på grund av fördomar eller brist på kunskap om dess konsekvenser. Rasism kan definieras på många sätt men det gemensamma i dessa definitioner är att det handlar om makt och privilegier, om tröga historiskt förankrade samhällsstrukturer och om institutionaliserad och normaliserad diskrimineringspraxis. Det är därmed hela samhällets problem, inte bara ett fåtal intoleranta individers skapelse.

Processerna bakom rasismens utformning och vägen till dess hegemoniska ställning är lång och komplex, och en sådan analys kräver teoretisk och metodologisk kunskap om rasismens ursprung, dess betingelser och processer – inte kunskap om tolerans Att definiera rasism som en brist på tolerans eller likställa det med intolerans är dessutom ett slag i ansiktet på de många välmeriterade professorer, lektorer, forskare och doktorander som vid landets olika universitet och högskolor bedriver högklassig forskning om rasism, utvecklar teorier och metoder om rasism och samlar forskningsdata i ämnet av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Denna forskning sker utan något större erkännande och utan några särskilda satsningar från forskningsstiftelser. Det finns med andra ord en expertis vid landets högskolor som länge har väntat på att forskningen om rasism ska ges en större plats på den politiska agendan, och vilket skulle utgöra ett viktigt steg framåt i kampen mot rasism.

Vi ser med stort bekymmer att denna expertis som faktiskt råder har totalt förbisetts i beslutsfattandet. De andra experterna, det vill säga de många människor i Sverige som upplever och förstår rasismen som en egen erfarenhet och som kämpar mot den utifrån sina organisationer och nätverk, har inte heller blivit tillfrågade. Detta politiska och institutionella beslut förbiser den bredda och mångåriga kampen mot rasism som ett samhälleligt system och negligerar en väl etablerad antirasistisk forskning runt om i landet och i Europa. Regeringsförklaringen mottogs med hopp och förtröstan från vår organisations sida i höstas. Besvikelsen är nu stor när Regeringen i stället inrättar detta center i Göteborg med tolerans som ledord. En institutionalisering av forskningen om rasism behövs. Det har varit efterlängtat under en lång tid. Men beslutet fattades utan att konsultera experter, forskare eller folkrörelser. Det bådar inte gott. Vi väntar fortfarande på ett beslut om en satsning på forskning om rasism.

Styrelsen för föreningen Antirasistiska akademin
Adrián Groglopo, ordförande
Med ledamöterna Majsa Allelin, Daphne Arbouz, Samson Beshir, Carlos Díaz, Tobias
Hübinette, Edda Manga, Irene Molina, , Juan Velasquez.

ArA fördömer upptrappningen av det nazistiska våldet

Tusental feminister/antirasister firade den Internationella Kvinnodagen på Moriskan, på Malmös Folkets park nära Möllevångstorget i lördags kväll.  Vid tolvslaget attackerades ett flertal personer av nazister efter en nattlig manifestation mot kvinnovåld. En person vårdas nu på intensiven med svåra skallskador och ytterligare tre personer har ådragit sig knivskador i armar och lunga.

”Kämpa Showan!!!” skriver förbundet Allt åt alla och hävdar att angreppen mot demonstranter inte kan ses som en isolerad händelse. Den anlagda branden mot Kvarnby folkhögskola i oktober 2013, de vänsterlokaler som har utsatts för klotter och fönsterkross samt den 16-årige SSU-medlem som attackerades i januari visar på en upptrappning av det nazistiska våldet i Malmö. Det nazistiska våldet mot enskilda individer och sociala rörelser som polisen tvekar till att erkänna, reduceras av flera massmedier till ”ungdomar som bråkar” eller rubriceras som aktioner av enstaka mentalt instabila individer.

Alla våra tankar och all vår kärlek går idag ut till vår vän”, skriver supportergruppen Ultras Malmö i dag på med anledning av attacken. ”Vår läktare är en plats för gemenskap och där alla med ett himmelsblått hjärta är välkomna. Vi kommer aldrig acceptera rasism och nazism på vår läktare eller i vår stad”. Den svårt skadade 25-åringen är en ledande gestalt i kampen mot homofobin och rasismen inom fotbollsvärlden. MFFs blå och vita flaggor var närvarande igår på Möllevångstorget där tusentals människor samlades med ett tydligt budskap: Inga nazister på Malmös gator. Liknande manifestationer hölls i flera städer.

ArA-akademin solidariserar sig starkt med offren för det nazistiska våldet i Malmö och med deras anhöriga och vänner. Vi fördömer upptrappningen av det nazistiska våldet i Malmö, i Kärrtorp och på andra orter i Sverige. Vi kräver att polisen effektiviserar sitt arbete att stoppa det nazistiska våldet. Vi kräver att alla politiska partier ska vidta politiska åtgärder mot det nazistiska våldet. Vi kräver att massmedia ska upphöra med sin skyddande attityd gentemot nazister. Vi uppmanar alla antirasistiska krafter i Sverige att stå enade i kampen mot rasism och högerextremism!

Publicerat på myNEWSdesk

ArA anmäler tv-programmet Jenny Strömstedt på Tv4 för etnisk diskriminering

Till TV och radio granskningsnämnden

Föreningen Antirasistiska akademin anmäler härmed Tv4 och programmet ”Jenny Strömstedt” Avsnitt 9” från den 21 april 2013 för ras- och etnisk diskriminering och kränkning under en öppen sändning. I programmet står en naken asiatisk man i studion framför programledaren Jenny Strömstedt och sångerskan Maja Ivarsson, samt övriga gäster, alla vita; hans kropp blir analyserad, kommenterad och granskad. Programmet var tänkt som en motreaktion till det danska TV-programmet “Blachman” som ansågs sexistiskt nedvärdera en människa framför TV-kamerorna. Meningen sägs ha varit att visa hur mäns makt över kvinnor konstrueras. Programmet sägs också ämna sätta igång en debatt om könsmaktsordningen. Men programmet i den svenska versionen utgör en rasistisk kränkning snarare än en föreställning om omvänd sexism i och med att en grupp vita personer i maktposition kommenterar en asiatisk mans nakna kropp. Om syftet var att vända på könsmakts-ordningen, varför användes då inte en vit mans kropp? Genom att en asiatisk mans kropp används som representation, framställs det som att det är de asiatiska männen – inte den vita svenska mannen- som upprätthåller könsmaktsordningen i Sverige. Inslaget i programmet är klart rasistiskt och påminner om den rasbiologiska traditionen att mäta, observera, diagnosticera och experimentera med icke-vita kroppar. Detta gjordes under institutionaliserade former när det rasbiologiska institutet i Uppsala (1922-1945) hade sin forskningsverksamhet kring studier om påstådda biologiska rasskillnader. Programmets producenter och programledare har använt sig av en liknande praktik och därmed spridit budskapet om att det fortfarande står i de vitas rätt att iaktta, kommentera, studera, analysera och utreda offentligt icke-vita kroppar. Detta bör förstås i en tid då rasistiska uttryck har florerat återigen via media kanaler, politiska kommentarer och riksdagspartier. Vi ser mycket allvarligt på att TV4 med dess ledning och personal nu väljer att sprida ut grova uttryck av rasism fastän kanalen under en lång tid har tagit ställning mot rasism.

Stoppa det rasistiska våldet

I fjol hade 20 procent av medlemmarna i Sverigedemokratisk Ungdom kopplingar till Vit makt-rörelsen. Med demonstrationen i dag vill de avleda uppmärksamheten från det rasistiska våldet, skriver Jeanette Escanilla med flera.

I dag samlas ungdomar i det rasistiska Sverigedemokratisk Ungdom, SDU,  i Uppsala för att demonstrera mot det de kallar det ”vänsterextrema våldet”. För oss är det uppenbart att deras syfte är att leda bort uppmärksamheten från rasismen och det rasistiska våldet. Och vi förstår varför det är angeläget för dem.

Nära en femtedel av dem som var medlemmar i SDU 2010 visade sig ha kopplingar till vit makt-rörelsen. En rörelse som har gjort sig känd för att använda hot och våld. (Källa: Expo). Det är viktigt att vi är många som tar avstånd från det meningslösa våldet som riktas såväl mot personer som inte är vita, mot personer som har slöja eller andra religiösa symboler på sig, mot hbt-personer, mot kvinnor som mot personer med en viss politisk uppfattning. Vi ser att rasismen och våldet ökar när klyftorna i samhället ökar. Om man blir av med jobbet, om ens barn inte får en trygg förskoleplats, om brorsan blir av med sjukpenningen och om svärmor inte hinner bli lyssnad till på vårdcentralen, då växer känslan av vanmakt och behovet av att hitta en syndabock. Samtidigt stänger vissa grupper i samhället in sig i fina villaförorter och barnen går i exklusiva privatskolor och betalar för att få vård på privata vårdinrättningar.

Det är därför viktigare än på mycket länge att vi kämpar för ett jämlikare samhälle där alla får utvecklas som människor utifrån sin fulla potential. Ett jämlikare­ samhälle minskar otryggheten, det leder också till minskad brottslighet och minskat våld och ökar dessutom hälsan hos befolkningen (Källa: Wilkinsson och Picket, Jämlikhetstanken). För att bekämpa den strukturella diskrimineringen krävs även att kunskap om antirasism, jämställdhet och hbt-frågor integreras i all undervisning i skolan och i yrkesutbildningar för alla som ska möta människor i arbetslivet. Det är viktigt att rikta uppmärksamheten mot dem som vägrar prata om strukturell diskriminering och i stället vill öka klyftorna.

Under alliansens tid vid makten har klyftorna i Sverige ökat (Källa SCB). Det är denna politik som skapar ett hårdare klimat och som delar upp samhället i de som har och de som inte har. På grund av en underliggande rasism som samhället inte riktigt tagit itu med blir syndabocken inte de som ansvarar för denna orättvisans politik utan de som invandrat till landet. Den 6 juni anordnar Nätverket Antirasister i Uppsala en demonstration för mångfald mot rasism och främlingsfientlighet (samling 12.45 i Slottsbacken). Vi hoppas att vi ses där så att vi blir många som visar att vi vill ha ett varmare och jämlikare samhälle fritt från rasism!

Text:
Jeanette Escanilla, Nätverket antirasister i Uppsala (NAU)
Irene Molina, Antirasistiska akademin (ARA)
Emma Wallrup, Vänsterpartiet
Anja Karinsdotter, Ung Vänster
Josefine Pettersson, SSU
Amil Sarsour, Gruppen för yttrandefrihet

Publicerat i 24UNT. 

Höj era röster i denna debatt!

Under tisdagen krävde Afrosvenskarnas riksförbund kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths avgång för hennes deltagande i Makode Aj Lindes konstverk på World Art Day. Nu ställer sig Antirasistiska Akademin, genom professor Irene Molina, bakom kravet på ministerns avgång och uppmanar fler att följa deras exempel.

I dagarna gick kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på World Art Day på Moderna museet för att skära en tårta som föreställer en naken svart kvinna. Hon hade i uppdrag att ”könsstympa” tårtan som presenterades som ett konstverk. Tårtan föreställde en svart kvinnlig överkropp, vars huvud spelades av en skådespelare som skrek varje gång kniven karvade bort en bit av hennes kropp.

De inbjudna, däribland kulturministern, skulle rent symboliskt stympa en svart kvinna under festliga former. Publiken festade och skrattade som om detta var en kulturyttring helt avskärmad från kolonialism och rasism. Evenemanget sades vara en hyllning till ”den fria konsten” men kan inte tas ur sitt sammanhang.

Tårtan som är signerad Makode Aj Linde, Marianne Lindberg de Geer och flera andra konstnärer, var en gåva från KRO, de svenska konstnärernas intresseförening. Verket refererar bland annat till Venus Noire, filmen om Saartje Baartman, den så kallade ”Hottentot Venus”.

Exotiserande välvilja och antirasistisk färgblindhet

Det förefaller som att den vita svenska intellektuella kultureliten tror sig vara frigjord och stå över alla rasistiska yttringar. Moderna museet har ju även tidigare visat sig ”avantgardistisk” i dessa sammanhang. När utställningen Africa Remix ägde rum 2006, invigdes den med allmän bananätning på vernissagen. Så kan bara vita högutbildade kulturelitsvenskar uppföra sig – en blandning av exotiserande välvilja, antirasistisk färgblindhet och ren rasism.

Det är mot bakgrund av sådana kulturella yttringar och den politiska acceptansen för dem som människor som Breivik och ”Lasermannen”, men också politiska partier som Sverigedemokraterna, kan hämta näring för sin världsåskådning.

Uppmanar feminister att höja sina röster

Antirasistiska Akademin ställer sig bakom vänorganisationer som Afrosvenskarnas riksförbund, som under tisdagen krävt ministerns avgång. Vi uppmanar feministiska organisationer, fackföreningar, politiska partier, antirasistiska föreningar och andra sammanslutningar som arbetar för rättvisa, interkulturell respekt och jämlikhet att höja sina röster i denna debatt.

Lena Adelsohn Liljeroths agerande måste ses som ytterst allvarligt då det innebär en legitimering från officiellt håll för rasdiskriminerande attityder i Sverige. Kulturministern bör ta avstånd från denna oansvariga handling och avgå med omedelbar verkan.

Text Irene Molina
Publicerat av Feministiskt perspektiv