Författare: Antirasistiska Akademin

0

ArA fördömer Göteborgs stads brist på respekt för åsikts- och yttrandefrihet

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

Antirasistiska akademin (ArA) fördömer den bristande respekten i åsikts- och yttrandefrihet som Göteborgs stads har påvisat genom att ställa in den planerade filmvisning ”Burka songs 2.0” på grund av ”sammansättningen av samtalsledare”. I detta fall har det handlat om att representanten för den Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK) Fatima Doubakil och vår föreningssekreterare och styrelseledamot Maimuna Abdullahi anses vara för kontroversiella för Göteborgs Postens ledare och andra tyckande aktörer.

Vi ser med stort bekymmer på att Göteborgs stad beslutat att ställa in ett viktigt och aktuellt samtal genom att införa censur på vad representanter från ArA och MMRK kan komma att säga om den planerade filmvisningen. Detta är en allvarlig demokratisk brist som tyvärr har varit i linje med den institutionella och myndighetsutövande diskriminering som har drabbat etniska och religiösa minoritetsgrupper. I detta fall muslimer i Sverige. Att Göteborgs stad utesluter två muslimska kvinnor att tala om en film och misskrediterar deras namn grundat på godtyckliga underlag varken kan eller bör bli föredöme eller metod för en demokratisk och jämställd myndighetsutövning.

Vi uppmanar Göteborgs stad att ompröva sitt beslut och ta del av diskrimineringslagen samt att ansvariga för detta beslut inhämtar bättre kunskap om demokratiska rättigheter och en bättre inblick i etiska förhållningssätt. Särskilt när Göteborgs stad säger sig arbeta med Mänskliga rättigheter.

0

Kitimbwa Sabuni – Afrofobi och den koloniala maktordningen

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

Kitimbwa är talesperson för Afrosvenskarnas riksförbund och talar under denna intervju om afrofobi och om det tolkningsföreträde som tas av och även ges till vita människors.

Kitimbwa hävdar att vi behöver begrepp för olika sorters rasismer så som islamofobi, antisemitism och afrofobi då rasismen tar sig olika uttryck mot olika grupper. Den sätter även dessa grupper längs en ras-hierarki i relation till varandra. Dessa hierarkier och skillnader måste vi kunna prata om för att klart se vad rasismen är, hur den formas och vad den gör. Begreppet afrofobi lanserades i Sverige 2006 genom föreningen Centrum mot rasism (CMR), då Afrosvenskarnas riksförbund hade en viktig roll i CMR:s erkännande av afrofobin. Nu används begreppet till och med av statsministern, men aktivism och tryck behövs för att få fram riktig politik kring de olika problemen som afrofobin skapar i samhället.

Rasismen behandlas av vita i Sverige som en moralisk fråga, medan för alla de andra förblir den en politisk, ekonomisk och säkerhetsmässig fråga. Vita människor förnekar ofta att de är rasister eller att rasismen formar deras kunskaper om omvärlden och om deras samhällsorganisering. Denna maktdimension av rasismen gör att den vita majoriteten anser att de inte ser färg som en markör för politisk och ekonomisk ojämlikhet. Och oftast adresseras orättvisor och ojämlikhet till rasifierade gruppers egenskaper eller, i bästa fall, till en renodlad klassanalys. Men hudfärg är en av de mest relevanta sociala kategorierna för människors livsutfall, påpekar Kitimbwa.

Precis som patriarkatet är rasismen materiell, kopplad till det ekonomiska och politiska systemet vi lever i och därmed är den grundläggande för dess fortlevnad. Att utmana rasistiska strukturer är att utmana det systemet.

___________________________________________________________________

Projektansvarig och intervjuare: Adrián Groglopo – Ordföranden för Antirasistiska Akademin och lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet
Foto och klipp: Sergio Joselovsky
Projektassistent: Talía Murillo

0

How to Be(come) an Anti-Racist Scholar?

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

This is an invitation to the next meeting with ArA:s group ”How to Be(come) an Anti-Racist Scholar”.

We will meet at Wednesday January 24, 10.30. The venue will be Malmö university, Niagara, room NI:B814. Only MAU-staff have access to this floor, but I will meet up anyone who needs to be let in at the reception on the ground floor.

At the meeting we will discuss what our goal(s) should be for the spring. Several suggestions have been proposed, but we need not limit our discussion to these:

Creating a seminar where scholars can discuss problems in their research and/or new research ideas

Organizing a workshop during the latter half of the spring semester, possibly with invited speakers

Creating a reading group for students, on the lines of what Gender Trouble Makers are doing in Lund

Feel free to join us!
Robert Nilsson Mohammadi

Event on Facebook.

0

Paulina de los Reyes – Rasism och strukturell diskriminering – en Svensk historia

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

I denna intervju berättar Paulina de los Reyes, professor i ekonomiskhistoria vid Stockholms universitet, om de olika migrationsepoker som Sverige haft och om den politik och samhällsanda som funnits kring dessa. Välfärdsstaten Sverige hade inte kunnat byggas utan migrationen. De minst attraktiva jobben har kunnat ges till migranterna och därmed har den infödda arbetskraften frigjorts för att utveckla välfärden (i vilken inhemska kvinnor främst anställts) och andra delar av landets ekonomi. Under 80-talet började nyliberalismen få fotfäste i Sverige, och under 90-talet spirade samtidigt den rasistiska högern, både politisk, med Nydemokratin, och även socialt. Lasermannen härjade Stockholms gator, och det skedde hatbrottsattacker på flyktingförläggningar och moskéer medan politikerna och arbetslivet pratade om hur lönsamt mångfalden var för marknadsekonomin. Rasism och strukturell diskriminering förnekades. Migranterna skulle inte bara bli lönsamma för företagen utan också integreras. Att tala om rasism eller strukturell diskriminering väckte motstånd: ”I Sverige behandlar vi alla lika”, brukade det sägas.

Under 00-talet började flera olika aktörer, så som forskare och etniska föreningar prata om behovet att ta upp frågan om rasism och strukturell diskriminering. 2004-2006 tillsatte den socialdemokratiska regeringen utredningen Makt, integration och strukturell diskriminering som publicerade 13 rapporter om läget i Sverige. 2006 valdes en högerregering in och utredningen lades direkt ned tillsammans med Arbetslivsinstitutets och kraftiga nedskärningar i Arbetsmiljöverket. Under de två mandatperioderna (2006-2014) denna regering satt kvar har mycket förändrats på arbetsmarknaden. Nyliberala förändringar fanns sedan innan i Sverige men fick under denna period ett ännu mer genomgripande tag om landet och folket. Idag kan arbetsvillkoren se fullkomligt olika ut för personer med samma arbetsgivare (t.ex. på myndigheter med allt från de högsta tjänstemännen till lokalvårdare, fast anställda till behovsinhyrda). Dessa skillnader och hierarkier är avgörande för att upprätthålla det kapitalistiska system vi lever i. Detta skillnads-görande och formande av hierarkier legitimeras utifrån ras/etnicitet och migranters sårbarhet. De som kommit till Sverige under modern historia har varit dem som byggt upp landet underifrån, men som samtidigt fråntagits demokratiska rättigheter och tillgång till välfärden.

___________________________________________________________________
Producerad av Antirasistiska Akademin, år 2017, med stöd av MUCF.
www.antirasistiskaakademin.se

Projektansvarig och intervjuare: Adrián Groglopo – Ordföranden för Antirasistiska Akademin och lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet
Foto och klipp: Sergio Joselovsky
Projektassistent: Talía Murillo

0

Fatima Doubakil – Islamofobi och behovet av en dekolonial politik

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

Fatima Doubakil
Människorättsaktivist och ledamot för Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK, bildad 2007).

Fatima var student i USA när attacken mot World Trade Center skedde 2001 och kriget mot terrorismen blev hela västvärldens huvudfråga, hon såg då tydligt hur det Nordamerikanska samhället förändrades för muslimer, att deras rättssäkerhet snabbt minskade när nationens säkerhet prioriterades över mänskliga rättigheter. Varje gång en våldshandling rubriceras som terrorism får det konsekvenser för säkerheten i hela det muslimska samhället. Risken att bli överfallen eller mördad ökar. Att vara muslim idag är att leva med en ständigt överhängande risk att du själv, din familj eller dina vänner när som helst kan bli utsatta för hatbrott eller politiska åtgärder som minskar dina medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Media har en stor roll i att måla upp en särskild berättelse om och ett särskilt förhållningssätt till muslimer. Media pekar ut och ramar in, politiker vänder kappan efter vinden och inför nya lagar, myndigheter och politiska linjer. I Sverige byggs ett angiverisamhälle upp med hjälp av ett 20-tal lagar kring terrorism vilka har åtföljts av handlingsplaner för lärare, socialarbetare, poliser, med fler som förväntas ange framförallt ungdomar som håller på att radikaliseras.

Det blir allt svårare för muslimer i Sverige att ha möten eller konferenser på grund av att en del inte vågar komma, det är svårt att boka lokaler, föreningar får sina bidrag indragna, extra säkerhetsåtgärder krävs och möten och enskilda personer bevakas av myndigheter och media. Att vissa gruppers yttrande-, åsikts-, mötes- och religionsfrihet fråntas dem är en inskränkning av demokratin. Demokratiska principer står på spel när en viss del av befolkningen tystas ned.

För att vända detta menar Fatima att det krävs en berättelse med en historisk tillbakablick kring vilken människor kan organiseras. Det behövs med andra ord, en politisk rörelse som lyfter fram och arbetar för ett jämlikt samhälle. Vi måste koppla rasismen till livsvillkor och den politiska ojämlikheten som finns. Rasifierade personer i Sverige och Europa behöver bli medvetna om och förstå raspolitik och skapa politiska rörelser för att fullborda demokratin.

Producerad av Antirasistiska Akademin, år 2017, med stöd av MUCF.

Projektansvarig och intervjuare
Adrián Groglopo – Ordföranden för Antirasistiska Akademin och lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet

Foto och klipp
Sergio Joselovsky

Projektassistent
Talía Murillo